Det här inlägget är bara generellt babbel, det finns inte mycket matnyttigt att läsa här, vänd om, rädda dig själv…
Det är faktiskt slutet av juli. Nu är det bara en månad kvar tills jag får ropa höst! Höst, det är nya pennor, mysigt täcke istället för bara påslakan och tjocktröja det, ser ni! Dessutom är det närmre NaNoWriMo i november och inte icke att förglömma närmre julafton! Jag älskar julen. Men jo, jag kanske förhastar mig lite. Det är rätt många fina veckor kvar med dagsljus och solstrålar. Även om jag inte får se så mycket av dem så är ju livet lite enklare när man inte måste stövla runt i varma kängor med en kliande mössa på skallen. Jag har en endaste veckas semester kvar, i september. Det passar mig, känns det som. Men all övertid jag får ihop just nu, den kanske jag tar ut någon gång i november…
Vad pågår just nu då? Hastig och lustig kastade jag mig in i ett foto+ord projekt som varar en vecka, mer om det kan ni läsa här. Jag lyckades också få ihop en liten presangt till Hanna, bilder finns här. Pysselrummet hemma har blivit invigt och är alltjämt stökigt sedan dess. En del saker är på vift, men de får nog komma hem så småningom.
Vi har inte hunnit packa upp ALLT, men nästan. Det står några irriterande eftersläntrande kartonger kvar i vissa hörn, så där som det alltid blir, och varje dag tänker jag att jag VEKRLIGEN borde göra mig av med dem, men tycks sedan helt glömma bort det när jag kommer hem. Turbulensen på jobbet har bytts ut mot att alla andra är på semester. Alla. Jag täcker upp delar av fem människors jobb (som jag oftast kanske inte vet så mycket om men typ försöker lösa i alla fall. Plus mitt eget. Det spelar liksom ingen roll att det är ”lugnare på sommaren”, det märks nämligen inte nere i bunkern.
I övrigt har jag typ nästan 20 år efter alla andra kommit in i en Radiohead-period. What’s that all about?! Antar att det är min ständiga sinnesstämning på jobbet som gör’t. Har en del låtar jag lyssnar på om och om igen, ibland mest för att det är soft att ha i lurarna för att filtrera ut allt brus. Vi har en sjukt hög ljudnivå på jobbet som aldrig riktigt avtar under dagtid. En ljudnivå som enligt arbetsmiljöverket ska ge stora koncentrationssvårigheter och höjt blodtryck. Yay. Och så typ 5-8 koppar kaffe om dagen på det… Zoom zoom zoom!
Satte mig i soffan med intentionen att spalta upp mitt kommande år. Jag är dock en prokrastinatör av rang så jag började istället surfa runt på olika nyhetssidor (den trådlösa uppkopplingens förbannelse). Alla vanliga rubriker om dieter och nyårslöften lyser dock med sin frånvaro, istället kan man läsa om gruvliga nyheter om tåg som krockat, skådespelare som brunnit inne, en kvinna som blev kvarglömd och dog på ett slott och jetplan som exploderat (en god och glad nyhet är dock den om Anna Troberg. Heja!).
På DN.SE översätts rubriken ”Sverige har en central roll i internetkriget” i den engelska sammanfattningen till ”Sweden has a central role in cyber warfare”. Är det bara jag som tycker att kontexten i de båda inte riktigt överensstämmer?
Vidare sias det om nyhetsåret 2011, om Slussen, nya partiledare och språkrör och filmcensur. Man kan klicka sig vidare och läsa om saker att hålla koll på inom olika kategorier; politik, ekonomi, terrorism. För nu ska kampen mot terrorn ta nya former.
För, som vi nu borde förstå, så är Sverige inblandat i Cyber Warfare, så nu jävlar…
Jag vet inte vart jag vill komma med detta inlägg, jag blev bara så trött av alla tunga rubriker och sedan siandet om mer elände.Det känns som om sensationsjournalismen har fått vatten på sin kvarn och nu ska här minsann skrämmas upp folk så att allas förutfattade meningar blir ännu starkare.
Jag blev bara så tröttmössa. Det är nog dags att at tag i det där spaltandet i alla fall, se vad jag själv kan få ut av detta år. Leve den individuella bubblan!
Gosh I have a lot of crap. I don’t know how many bags I’ve taken to the charity shop. But I’m glad they’ll be used for something else than stewing in my basement or apartment. I really thought I’d gotten rid of some of the junk I’ve found, but this is rinse and repeat I guess. I doubt I’ll ever be done. Today I found another box of sheet music, a mix of viola- and choir music, some of the papers were from when I was 12. I know, I could date them, thanks to all the doodles and horse names on the pages.
Yes, I have apparently kept every piece of sheet music I’ve ever sung in a choir or in school or in church or played on any instrument, be it piano, electric organ, flute, violin, viola, guitar, cello, ukulele, or the fucking triangle. But I’m getting rid of them now. Repent! Repent, I say! Out, thee evil junk beasties! Rawr!
Meanwhile, under all the debris that comes from hoisting shit around and trying to sort and organise, I can actually see a bit of surface or possibly something that in the end will feel a bit more homey. Who knows… Sixxten seems pleased, in any case. He’s been helping me, by ripping things apart so I have to toss them anyway. Also, he’s gotten an upgrade at his dinner table, a tiny look-a-like that Jed’s mother made. I tried to take a canded picture of him eating, but he is to sneaky.
När jag promenerade över till tvättstugan igår kväll för att hämta de sista av mina tumlade strumpor och handdukar så var det inte skymningsljus, det var nästan mörkt ute. Luften var kylig, klar, lätt att andas. Så slog det mig att det hunnit bli september, utan att jag märkt det. Jag har förlorat över en vecka på att skrota runt hemma i en dunderförkylning, och nu är det september. Höst. ÄNTLIGEN.
När klockan ringde kl 5 imorse hade det precis börjat ljusna, men inte riktigt. Katten vaknade så klart men tyckte inte alls att det var dags att gå upp. Varm, spinnande katt lägger sig som en boll över min axel och jag somnar så klart om. Tur att jag är så smart att jag vet hur dålig jag är på att gå upp och ställer mer än ett alarm.
Men sen var det inte svårt att komma upp. Man sover bättre när det är mörkt ute, så är det. Jag har sovit så ohemult dåligt hela sommaren. Soligt, varmt, ljust, det passar inte en gamer.
Nu kliar det i fingrarna och i hjärnkontoret. NaNoWriMo, fotografering, städa hemma, kasta saker, måla om, bygga hyllor, spel jag inte hunnit spela, berättelser jag inte hunnit skriva. Onwards! Rawr!
I really wish I could sew. Then I would make this doll. And then I would hide under my friend Tricks bed and scare the living crap out of her. I know she’s appreciate it. After a while.
Billy has been the subject of a lot of grief, anger, frustration, hate… I remember when the Nektulos Forest zone was a bit more populated and you would hear people randomly screaming: ”I HATE BILLY!” a couple of times a day. Now, almost 6 years after the release of the game, it is something of a battle cry, and you can always scream this in any chat channel. You will always get a couple of people screaming it with you for sympathy.
This is a haiku written by Spindle from the Antonia Bayle server:
Ok, I’ve been sorting through a vast variety of WordPress themes and trying them out, it’s hard to find something that suits all your preferences at once. I’ll probably try another one soon again, but I thought this was pretty, and I felt a bit girly, so there you go.
I just feel like I have been fiddling around with the style sheets so much on my previous themes, using the “trial and error” method, not really knowing what will work or not until I’ve tried it and it’s gone horribly wrong.
All in all there is a lot of new voodoo-virtual-digital-gadgety things going on in my life right now, and I enjoy it all very much. Some things just get to you, get stuck, seeps into your skin and brain, and after a while you don’t really remember what it was like before all that (like Facebook, Twitter, Tumblr, Google Reader, and so on). You sort of get used to being hooked up with virtual crack AllThe Time. Especially if you make it easier for yourself by getting an Android phone, and a tiny Netbook, and better connection all in all.
Also, I’m trying to get some different widgets to work, among them the Flickr widget, but no such luck I’m afraid. Would be nifty to be able to post a flickr directly from the WordPress Dashboard, but I haven’t figured it out yet. So for now this embedded photostream will have to do:
November är snart här, yessir, no shit, no joke! Har många idéer i år, som jag ju inte kan börja skriva på än. Va fan liksom. Så jag gjorde dessa under tiden:
Frukostte och laptop, så börjar oftast min dag. Kolla mailen, kolla de vanliga hemsidorna, lite bloggar, Twitter… på med hörlurarna, in på last.fm, blip.fm eller sr.se, beroende på humör. Glädjas över all musik man hittar. Glädjas över all gammal musik man hittar som man glömt bort. Mer te om det hinns med, som idag då jag är ledig.
Sitter och funderar på hur Internetberoende jag är egentligen. Jag är alltid uppkopplad hemma, alltid uppkopplad på jobbet. Internet tillhör helt enkelt min vardag. Men jag tröstar mig med att jag inte har någon fancy mobil som jag sitter och surfar med när jag är ute på stan eller umgås med vänner, och att jag sällan har behov av nätet när jag är på semester eller ute på landet, så det kanske inte är så farligt trots allt.
Älskar att hoppa runt på nätet – ibland känns det som att hela nätet är en enda skattkarta och beroende på hur många steg du tar åt ena eller andra hållet så hittar du en liten skatt som du inte hade hittat utan ledtrådar och vägvisningar.
At Harper Perennial, where I work, we traffic in stories of all kinds. And we have a special fondness for the short story—self-contained, crystalline, newborn, perfect. This year we’re celebrating the thriving art of the story by sharing a new one every week: most of them new, a few of them classics, from authors you know and some you don’t, each of them treasurable in its language or wit or human insight. And we’d love to have you join us! Watch this space and enjoy.
Picture pinched from 
