Tag Archives: Music

Randomness – The Pharmacy Edition

Last week was slightly interesting. First Mr boo got pneumonia. A couple of days later I got some sort of flue. This weekend was a very quiet one. Today I am at work, but feel like a blubbery dish rag. It feels awesome that Sweden has a national holiday on Wednesday. We get a day off from work, to celebrate our great country. I planned to have a crafty day and maybe write on a story, but I will probably celebrate by spending the day in bed.

It’s like we have our own pharmacy right now. See below illustrative photo of our meds:

Sixxten the Cat is very happy, though. He likes the company. Also, he has started a new project to beat the standing Cat World Record of SLEEPING ON ALL THE STUFF. It is going well.

Here is a random list of things going on right now:

Reading: I just finished The Little Prince, a novella written by Antoine de Saint-Exupéry, first published in 1943. My friend Micu sent it to me, which was a very lovely surprise, and not something that happens everyday! It is a certain something when someone says: “Here, this is a favourite book of mine, I want to give you a copy so you can read it too”. The narration is lovely and funny, and so are the illustrations, and it has a viewpoint that strikes a certain chord with me. If you get a chance to read it, DO so. It is wonderful!

Listening to: Podcasts and Amanda Fucking Palmer! I joined as a backer for her exceptionally successful kickstarter, and of that I am very proud. She did something amazing, and revolutionary, and I dare to hope that we will look back at this in a couple of years and smack our foreheads and say “Doh! But of course! It works! There is a new world order!”. In return of being a backer AFP has so far sent out 3 tracks, which I listen to on repeat, when I’m not stuck listening to a podcast. Right now I am going through a backlog of I Should Be Writing, and also MMOReporter’s The Secret World Podcast, regarding the new MMO Secret World, which will be launhing very soon…

Which leads me to the gaming situation: I, once again, made the decision to move on from EQ2. I have done that before but always returned. I probably will again. It’s just that after a while the upkeep of my two accounts and 13 characters I’ve been honing since 2004 sometimes feel like a process, a project or a job. At the same time it also feels very homey and safe, of course. Because I’m really good at it. So I cancelled my two subscriptions. Again. Then I though “Hey, wait a minute, I still have some rather low level characters on the European servers that I haven’t thought about, maybe I should try the free-to-play version”… And I changed region and logged in on my free-to-play account and then cringed at all the limitations and red squares in the interface. It almost made me cry. So I thought that “Hey, maybe trying free-to-play in a game I’ve played for 8 years isn’t such a great idea, maybe I should try it with a new game?”. So I downloaded LOTRO and tried that out. I started out as an elf, and played through the first 15 levels. And, hitting lvl 10, I pretty much stated to strategize my character and the stats and the crafting. Again. Just like in EQ2. Just like in WoW. Just like in Rift. Some games just have so many fundamental things in common that it doesn’t really matter which one of them you play. Very soon you kick into the grinding gear.

Which is why I am now completely obsessed with Funcom’s new MMO, The Secret World. Is it pre-ordered? Yesh! I have a special place in my geeky heart for Funcom. Their game Anarchy Online was my very first MMO love story, back in 2002. It was my gateway drug into MMORPG’s. I also really enjoyed Age of Conan, even if EQ2 (also known as Evercrack) won me back in the end. One could say that Anarchy Online was my very first teenage infatuation, but I ended up marrying Everquest2. Divorce is pending.

So… The Secret World… I think I sort of fancy you… Wanna hook up?

Min Egen Sommarplåga

Timbuktu, Skånes stolthet! Den här kommer jag lyssna på hela sommaren! Finns med på skivan Sagolandet, som finns att köpa i hans shop t.ex., och går att lyssna på på bland annat Spotify.

Jag hoppas du,
Aldrig någonsin igen kan komma ihåg en pin-kod, asså aldrig, även när du får en ny.
Och må din klocka alltid gå tjugo minuter för sakta så att du alltid kommer för sent
Och må köttätande myror äta upp dina ögolock så att du alltid är trött
Och även när du är pigg så ser du väldigt väldigt väldigt trött ut..
Och må dina hårddiskar förevigt alltid krasha

 

Monday Madness

First Monday of the year. X-mas is over, guys, it’s time to clean out all the tinsel and glitter and crap. In Sweden there’s a tradition to do this on the 13th of January, but I always figure, why wait? The party is over. Bring out the new year.

Mondays always sucks, this according to a treasured, worldwide tradition, and so the first Monday in a new year must suck more than usual, right? After (hopefully) having had a couple of days off, eating too much good food and drunk too much good wine, and slouching off with your lover man, you get back to work. The fridge is full of rotting food that the shift workers left behind after the holidays. You inbox is crammed with frickin’ emails from whiny people who can’t think or act for themselves. All your co-workers are equally pissed off that it’s the frickin’ first Monday of the new year.

Well, now is the time to go to your happy place. If you don’t have a happy place, go zen on your own ass. There are situations and people that you can’t change, and that’s ok. It’s not the end of the world. You will not die. After work, go home, have a glass of wine and just don’t think about the idiots. I don’t have better any advice than that.

When I walk into the icy wall that is the dark and arctic January of both bones and soul (gee…) what I do to get some peace of mind is to plan and organize. Even if I don’t follow through, I still like to have a plan, I make lists about everything. Photo projects I want to do, food I want to cook, games I want to play. I even plan how to level up my characters in Everquest2 (I wish I could plan my own career as efficiently). It’s sort of like making a hundred new year’s resolutions that you don’t intend to keep, but if you get one of them right that’s still something. I just like a bit of structure, even if I don’t follow it.

So here’s a sort of mashed up Monday Madness update/plan:

Game of the moment: Everquest 2
My ongoing vice since 6 years back. Sure, I have tried a lot of other MMORPG’s, but I always come back to this one. Right now I’m trying to get as much X-mas gear as possible for my toons before the event runt out on the 6th of January. Also, I have been crafting like a mad woman, since itäs been double XP for a couple of days. Grind grind grind!

Music to my ears:
All of Robyn’s Body Talk albums, and boyfriend’s made up songs about my cat and our car rides.

Fuel for my misanthropic attitude:
People who walks out right in front of cars when there are so much snow that the cars can hardly break in time.

Reading right now: The Digital Photography Book (part 1) by Scott Kelby
X-mas gifts from my mum and dad.

It is rather well known by now, and a little bit like Photography for dummies: easy and quick to read, simple language, simple explanations. Basically it’s a whole bunch of good tricks and techniques that professional photographers use. Some things feels very obvious but some of them have been quite helpful. What I like besides the good tips on composition and light, is the fact that he mentions (often expensive) equipment that could really help you out and why, but also brings up really affordable alternatives. Plus, he’s ironic and funny.

Det där med musik

Hanna, Andrea och Fia har alla gjort nyårssammanfattningar av olika slag, så då tänkte jag helt enkelt göra samma sak. Det får bli om musik.

Jag har ägnat mig åt musik på ett eller annat sätt sedan mormor köpte mig min första blockflöjt när jag gick i lågstadiet. Jag fick börja ta pianolektioner, men eftersom vi först inte hade något piano hemma fick jag öva på mammas el-orgel och dessutom låna ett piano på skolan på lunchrasterna. Sedan köpte mamma och pappa ett piano till mig som som det spelats flitigt på och som stått hemma i villan i över 20 år (det är nu sålt till bättre behövande nybörjare). Bach, Chopin, Rachmaninov… Jag blev rätt bra på klassiska stycken men har än idag inte lärt mig något så enkelt som att kompa en vanlig visa. Men pianofingrar fick jag.

När jag skulle börja mellanstadiet lurade mina föräldrar iväg mig på en intagning till en ny kulturklass i Huddinge. Tydligen hade jag bra gehör och taktkänsla, så jag fick börja i Huddinges första musikklass i fyran. Musikteori, körsång, solosång, rytmik… Jag som redan hade lärt mig läsa noter fick chansen att testa på en del annat under rätt många lektioner. Den första sång med stämmor vi lärde oss var “Barn är ett folk”. Vi satte upp egna musikföreställningar varje år. Vi höll ihop som en och samma klass fram till nian.

Sen började min bästis Frida spela fiol i början på mellanstadiet, och det ville jag också göra. Hennes mamma Monika var fiollärare, så jag fick börja i Huddinges kommunala musikskola och fick börja hos Fridas mamma (en enormt tålmodig och ömsint kvinna). Min gammelmorbror hade en fiol men sen fick jag låna en av musikskolan som var i min storlek.

Fiollektioner, kammarorkester…Många kvällar hemma hos Frida, när vi övade fiolstycken tillsammans eller spelade fyrhändigt på hennes piano (i TIMMAR, hur hennes föräldrar orkade lyssna vet jag inte). Vi fick ha uppvisningar på grannfesterna. Min mamma sydde oss matchande sommarklänningar i gult.

Sen blev jag tillfrågad av en kollega till Monika om det inte var så att jag borde spela altfiol istället. Jag hade ju så långa fingrar… dvs, stora händer.  Tydligen rådde det brist på altviolinister i Huddinge på den tiden. Hur det är nu vet jag inte. Fler år av lektioner och kammarorkester och kvartetter… Mamma och pappa investerade i ett fantastiskt instrument till mig som jag älskar hutlöst mycket men som jag nu inte rört på ett flertal år.

Så där höll det på, musikklass och altfiol och pianospelande. För att ta i lite mer var jag med i ett rockband ett år eller så i nian, och sjöng i flickkör som åkte på ungdomsmusikfestivaler i Sverige och England. Vi satte upp Fiskmässan i Luleå och sjöng Joseph and the Amazing Techinolor Dreamcoat. Vi sjöng med Georg Riedel  Skinnskatteberg på Barnkörmässan. Tydligen hade vår diskantkör med endast flickröster en så speciell klang att man i kyrkorna i England började gråta huller om buller.

När jag gick i första ring gjorde vi rollerna som de unga brudarna i Orffs “Carmina Burana” i en uppsättning med alla körer i Huddinge, med slagverk, två flyglar och på gammeltyska och latin. Efter det gick jag över till kammarkören Cantica Nova. Vi gjorde resor till bland annat Estland, Italien, Dresden och Prag. Vi gjorde en konsert med Erik Eriksson. Vi sjöng Juloratoriet, och Faures Requiem, och Mozarts Requiem.

Jag gick en kurs i kulning och ägnade mig och folkmusik ett tag. Det visade sig att kulning och vemodiga folkvisor var utmärkta att gnola fram till skogs.

När jag flyttade hemifrån kunde inte pianot följa med och jag hade inte tid med kammarorkestrar och kvartetter och atlfiolektioner, så där som det blir när man växer upp och plötsligt ger upp saker man håller på att bli riktigt bra på. Men jag fortsatte i kammarkören i flera år, tills jag började på universitetet och knappt hade tid att gå på toa.

Jag lyckades i alla fall vara med och skriva ihop en teaterföreställning med massa snodda låtar i. Den finns till och med förevigad på DVD, men den DVD:n är nu hemligstämplad.

Sen har det gått en massa år då mitt liv varit en musikalisk öken. Några lyckliga stunder på fester hemma hos körkamrater och teaterkompisar. Jag har blivit en sån som bara sjunger i dushen.Men jag är en jävel på Rock Band och Guitarr Hero, i och för sig.

Sen fick jag någon slags uppenbarelse för några månader sen, och jag vet inte varför jag inte tänkt på det tidigare. Men nu för tiden tillverkas det faktiskt alldeles UTMÄRKTA digitala pianon som man får plats med i en lägenhet som min, som man kan ha hörlurar till och som man kan öva på hela nätterna.

Och jag kan stränga om min altfiol. Och min gitarr.  Och min gamla ukulele. Och Ida vill sjunga med mig! Och idag köpte jag mitt piano!

Och nu är jag bara lite, lite lyckligare ;)