First snow has fallen in Stockholm. It’s OCTOBER! It feels to soon, but lovely, it started getting really muddy and grey and boring, so snow is very hopeful. Yes, I remember last year; it was so cold I thought I would never get warm again, the end of winter seemed so far away, but I also met Jed, and life got brighter and warmer and more hopeful by default.
My apartment is getting colder every day, the cat is starting to preserve warmth (well, he found a new spot in the bed from which he scarcely move, and it seems more cosy than any other place in the apartment, and it’s on my side, just by my pillow, so I have to carefully crawl into bed from the other side of the bed every night, so I don’t disturbe the cat…).
I am making christmas cards. And I am planning christmas gifts. I just don’t want to be doing all that last minute again, this year. If I could wish for something it would be a really long, relaxed, heartfelt December and a nice and calm christmas with lot’s of joy and good little pressies for my family. It’s all about planning, peeps!
It’s September already! It’s less than 2 month left to November and NaNoWriMo, WOO! As soon as that hit me (owie) I got that ridiculous tugging feeling in my tummy, if it was November NOW I would write at least 5 pages in the blink of an eye. Of course, after all the anticipation, when November finally comes I’ll sit there crying and pulling my hair out by the roots and curse the universe and the plot bunny (existent or non-existent).
Last year the plot bunny arrived quite early and come November 1st I had a clear outline and an entire made up city in my head with several characters with solid background stories. And for the first time, after five years of trying, I did it, I wrote 50 000 words in 30 days. I would like to say I actually wrote a 50 000 word story, but looking back at everything I wrote it might just as well have been prep work, I had so much material I never really got to core of the story. 50 000 words was not enough.
Almost one year later I can’t even remember what the point of the story was. I know I have it written down in a note somewhere, but I can’t remember it for the life of me. I’m sure it was revolutionary. Erm. Yeah.
No real plot bunny has poked up its fluffy head yet, but I’m sure it will. I was thinking about writing a sort of in-game/IRL gamer story based on EverQuestII, but maybe I’ll revisit the city I made up. I can’t make up my mind, really. We’ll see what happens.
“Flying Mounts – Soar high above Norrath and explore EQII like never before”
I wish I could have been at the SOE Fan Faire when they showed the trailer for the Destiny of Velious expansion. At first the camera fly over beautiful new zones, and then at the very end, the last few seconds, there is a character on a griffon. A flying mount. I mean, COME ON, that is so squee worthy! If I’d been there I would so have been screaming like the girl gamer I am.
Come ON! Look at it!
Screenie squeefully stolen from the official vid. K'thanks. *hide*
Flying mounts is of course one of the most important features in the new expansion. Now;
När jag promenerade över till tvättstugan igår kväll för att hämta de sista av mina tumlade strumpor och handdukar så var det inte skymningsljus, det var nästan mörkt ute. Luften var kylig, klar, lätt att andas. Så slog det mig att det hunnit bli september, utan att jag märkt det. Jag har förlorat över en vecka på att skrota runt hemma i en dunderförkylning, och nu är det september. Höst. ÄNTLIGEN.
När klockan ringde kl 5 imorse hade det precis börjat ljusna, men inte riktigt. Katten vaknade så klart men tyckte inte alls att det var dags att gå upp. Varm, spinnande katt lägger sig som en boll över min axel och jag somnar så klart om. Tur att jag är så smart att jag vet hur dålig jag är på att gå upp och ställer mer än ett alarm.
Men sen var det inte svårt att komma upp. Man sover bättre när det är mörkt ute, så är det. Jag har sovit så ohemult dåligt hela sommaren. Soligt, varmt, ljust, det passar inte en gamer.
Nu kliar det i fingrarna och i hjärnkontoret. NaNoWriMo, fotografering, städa hemma, kasta saker, måla om, bygga hyllor, spel jag inte hunnit spela, berättelser jag inte hunnit skriva. Onwards! Rawr!
This is going to be a long-ass post about EverQuest II and the coming expansion. I am just way to excited and need to get it all off my chest. If gaming is not your thing, please ignore this post ;)
SOE had their Fan Faire at last and announced the next Everquest II expac, “Destiny of Velious” (they also mentioned EQNext as well, but that is a different post entirely). It’ll be released in February 2011.They have promised a full goodie bag; hundreds of new quests (oh Everquest II, my Evercrack!), new instanced dungeons and raid instances, new PvP battlegrounds, one massive contested dungeon, and flying mounts (Holy crap, Batman!). See press release here.
Of course I am all over this. I can’t wait, I want it now. Naaaa-oooowh! I wish they could have released it in November, as most of the expansions. It happens to correlate with my birthday, and it’s sort of a tradition for me to take a week off from work and just game (best B-day pressie ever, from me, to me, k’thanks).
För mig är glaset halvfullt om jag får säga förhöst istället för sensommar. I Sverige får man ju inte gnälla när det är för varmt, men jag ÄR faktiskt inte så himla bra på det här med sommar. Det är för varmt för att göra något annat än att lata sig, och det är väl för all del trevligt, men inte allt för länge.
Jag tycker jag skriver ett inlägg varje år om hur fantastiskt det är när hösten börjar, hur mycket man orkar med, vilken skaparglädje och energi man får när det blir svalare ute, alla planer och projekt man får lust att sätta igång med. Så nog om det, denna gång.
Mer om planerna istället! \o/ Vad händer i höst?
Jag åker med Jed till Skottland i september. Sen åker vi ner till England och hälsar på hand föräldrar.
Jag spelar en himla massa Everquest 2. Med ny dator, två skärmar och en extra speldator är det hemskt kul. Och nya expansionen kommer i februari.
Jag pysslar en massa och får förhoppningsvis tid att göra klart några planerade smycken och fotoalbum.
Jag lär mig mer om min kamera och tar kanske en eller två serier porträttfoton
Det är NaNoWriMo i november (duh)! Jag funderar på att göra något väldigt cheezy och helt enkelt skriva en berättelse om en av mina karaktärer i EQ2. Jag kan till och med illustrera med Screenshots ;)
Lägenheten, den ska mysifieras, jag vill ha in möbler som JAG gillar! Och bilder på väggarna. It is gonna happen, Foh Shoh!
Observera att detta är planer UTÖVER att spela massor på min X-box, promenera i höstvädret, mysa med pojkvännen, dricka rödvin, laga god mat och njuta av livet så där i största allmänhet =)
And I, for the first time in my NaNoWriMo life, have accidentally discovered a reasonably unhorrible plot 11 full days before the event begins.
Eleven days!
/Chris Baty
Me, too! Jag har en (visseligen lös och fuzzy) plot, jag har karaktärer, setting, metareferenser, till och med en drös ganska uppskissade scener som jag vill skriva. Cheezus! Men jag vet inte hur det hela ska sluta. Det känns ovant, normalt sett är det tvärt om, allt annat är oklart men jag vet hur det ska sluta.
Å andra sidan har jag ju ofta stört stora problem att skriva klart ett projekt… just för att jag vet ju hur det kommer sluta. Så jag försöker ta det lite kallt och hoppas att allt kommer uppenbara sig (tänk änglaspel och små gnistrande sjungande keruber och ett överjordiskt ljus som faller just på mig som en spotlight) och knytas samman på det mest briljanta sätt någonstans i mitten av november. Host.
November är snart här, yessir, no shit, no joke! Har många idéer i år, som jag ju inte kan börja skriva på än. Va fan liksom. Så jag gjorde dessa under tiden:
NaNoWriMo närmar sig! Det visar sig att detta blir femte året jag är med. Jag ha ju inte lyckats hittills, men någon gång ska vara den första tänker jag, så jag kan ju nite gärna låter bli. Vare sig man klarar det eller inte så är det vansinnigt kul (med betoning på vansinnigt).
Timingen för hela grejen har alltid varit lite illa (flytt, uppsatsskrivande, kris och kravaller) men i år känns et det spontant som att jag har en mycket bättre utgångspunkt än jag brukar ha.
I år har jag dessutom en massa idéer. Inte bara en vag plot (“…och det hela ska liksom kretsa kring en symbolisk färg typ blå”) utan faktisk karaktärer som dykt upp i hividet, platsen de bor på, hur det hela hänger ihop. Alltihop är lite out there, men det är nog bra, jag tror inte jag skulle fixa att skriva den Stora Allvarliga Romanen under NaNohetset, jag vill ju leka och ha kul ;) Jag bekymrar mig inte så mycket över att det blir stereotypt, jag kommer skriva något som jag själv skulle tycka va underhållande att läsa.
Det fina med att ha en grundläggande idé, ett slags ramverk och några karaktärer på lut är att plötsligt lägger man märke till saker, man blir inspirerad och hittar teman, citat, bilder, miljöer som passar in. Det är najs. Det är bara att börja samla.
Mitt i NaNon levereras förhopningsvis min soffa. Färdigmonterad, uppburen och placerad av två starka karlar, min soffa som jag valt, och så är det bara att slå sig ner och skriva klart alltihop. 50 000 ord på 30 dagar. Klart jag fixar det i år!
