You can find some of my work here in my store.

Thank you for dropping by!

Vad är skillnaden, liksom? Blir man en vekling när det som kallats vinter i [...]]]>

Påbyltad, påpälsad michelingumma. Yllestrumpbyxor, yllekjol, fodrade vinterskor, benvärmare, lång täckkjol, långärmad tröja, jobb-fliströja, mössa, vantar, halsduk. Vankar fram som en morgontrött 3-åring utan koordination eller balans. Ändå FRYSER jag på väg till jobbet. Fast det “bara” är 6 minus. Kommer du ihåg förra vintern? Kommer du ihåg vintern innan det? Då stod jag och väntade på ersättningsbussar i flera timmar i över 20 minus. Visst tappade jag känseln i skinkorna och tårna, men jag kände inte att jag frös så värst mycket.

Vad är skillnaden, liksom? Blir man en vekling när det som kallats vinter i år legat på en ständig ensam minusgrad så pass länge att 6 minus blir rena istiden?

Har funderat över konceptet ”Det är pga dig själv som du befinner dig där du är i livet”. Detta tas ofta upp som ett slags coachingtips när någon känner sig nere eller har hamnat i en negativ spiral, och med detta menas att man inte får se sig som ett offer utan att man proaktivt ska ta tag i sin situation och vända den till den bättre och göra det bästa av det hela. För det är dina och endast dina val som har gjort att du landat där du är idag. Och det är bara du [...]]]>

Har funderat över konceptet ”Det är pga dig själv som du befinner dig där du är i livet”. Detta tas ofta upp som ett slags coachingtips när någon känner sig nere eller har hamnat i en negativ spiral, och med detta menas att man inte får se sig som ett offer utan att man proaktivt ska ta tag i sin situation och vända den till den bättre och göra det bästa av det hela. För det är dina och endast dina val som har gjort att du landat där du är idag. Och det är bara du som kan göra något för att förändra din egen situation. Man får inte skylla på slumpen och man får inte skylla på någon annan. Man får heller inte ångra saker. Allt leder till den man är idag, och så vidare.

Och även om det känns orättvist så är det ju inom rimlighetens gränser helt sant.

Men jag tänkte använda detta tankesätt till att fokusera på det som är positivt. För man glömmer ofta bort det.

Vart har mina val lett mig i livet?

Idag bor ihop med min pojkvän Jed och hade i helgen det stora nöjet att få fira två år med honom. Vi bor tillsammans i en lägenhet vi båda trivs i, där vi båda har gott om utrymme för att kunna umgås tillsammans och göra saker ihop, men också kunna ägna oss åt våra respektive, mer eller mindre nördiga fritidsintressen. Jag bor med Jed, som alltid är mån om att jag ska vara glad och alltid håller om mig. Vi är väldigt fåniga tillsammans, och jag ser fram mot att vara precis lika fånig med honom när vi är gamla och skrynkliga. Så jag är rätt nöjd med att jag valde att följa mina känslor när min förälskelse i Jed slog ned som en bomb.

Vad mer?

Många av mina val har gjort mig till en bättre fotograf. Dels min tidigare utbildning, men också att jag för två år sedan valde att lära mig min kamera utan och innan. Jag valde att gå en kurs på Medborgarskolan för att känna att jag hade kontroll över min kamera, eftersom det var mitt kontrollbehov som gjorde mig osäker. Jag valde också att skämma bort mig själv och uppgradera till en ny kamera i höstas. Befinner mig nu på en plats i livet där jag känner hur glad jag blir av bildskapande, dokumentation och historieberättande. Numera är det sällan jag lämnar mitt hem utan min kamera.

Jag har valt att att fokusera mycket på kreativt och konstnärligt utövande på min fritid. Fotografi, textskapande, mixed media projekt, papperspyssel, smycken. Idag kan jag göra egna smycken i silver. Jag kan dokumentera mitt liv och andras liv på ett kreativt och uttrycksfullt sätt och känner en stor passion för detta. Jag har kommit till en punkt när jag kan gå in i min lilla vrå och bara börja skapa. Omfattande, kreativa projekt ger snarare mer energi än motsatsen. Det är en trevlig känsla.

Jag är duktig på att laga mat och finner stor glädje i det. Jag har flera gånger i livet aktivt valt att lägga tid på att lära mig mer. Jag har också valt att inte skämmas för att säga att jag älskar att laga mat, trots att jag är kvinna. Det låter bakvänt, jag vet. Men att jag som i botten har ett feministiskt tänkande numera faktiskt vågar skriva att matlagning är en stor hobby och ett fritidsintresse är en rätt stor grej för mig.

Slutligen, så har jag valt att ibland i mitt liv helt enkelt bara säga “Fuck It”. Det finns så många oskrivna regler här i världen, sociala förbindelser man aldrig skrivit på, folk som vill försöka uppfostra andra i vad de själva anser är bäst, folk som går runt och tycker en massa saker som de sen tycker att man ska anpassa sig efter bara för att det är just DE som tycker det. Folk som förtäcker sina åsikter genom att kalla dem goda råd och som kallar sitt orbajseri för kommunikation, när det egentligen bara är till för att ifrågasätta, trycka till och skaffa sig en maktposition. Fuck it. Folk kan få prata bäst de vill och sen kan man helt enkelt strunta i det. Låt ingen sno din energi. Det är faktiskt rätt svårt att göra några som helst egna val då.

Reading:

1. Vad gjorde du för 10 år sedan?

För 10 år sedan började jag plugga på Stockholms Universitet och åkte till Irland över sommaren för att jobba på en pub. Jag bodde i en liten mysig etta på Telefonplan i Stockholm.

2. Vad gjorde du för 1 år sen?

För ganska exakt ett år sedan började jag gå på lägenhetsvisningar med Jed, och den första (av många) vi tittade på är den vi bor i nu. Vi sade till varandra att “Så skulle vi vilja bo någon gång i livet [...]]]>

Sara/Hedgehog utmanar på en liten lista, så här kommer den:

1. Vad gjorde du för 10 år sedan?

För 10 år sedan började jag plugga på Stockholms Universitet och åkte till Irland över sommaren för att jobba på en pub. Jag bodde i en liten mysig etta på Telefonplan i Stockholm.

2. Vad gjorde du för 1 år sen?

För ganska exakt ett år sedan började jag gå på lägenhetsvisningar med Jed, och den första (av många) vi tittade på är den vi bor i nu. Vi sade till varandra att “Så skulle vi vilja bo någon gång i livet – Men vi kommer aldrig få den här nu”. Men det fick vi!

3. Fem snacks du gillar

Gönsaker med sourcream- & oniondip, ostbollar, ostbågar, Salt- och vinägerchips, och Fazer mjölkchoklad.

4. Fem sånger du kan hela texten till

Bluer Than Blue (Armstrong), I denna ljuva sommartid (älskar mest denna version), Gullesol, Nu grönskar det, Vårvindar friska (hahaha, älskar detta klipp!)

5. Fem saker du skulle göra om du var mångmiljonär

Ta en vää-äldigt lång semester. Resa med Jed. Betala av banklånen. Ta med mamma och pappa till Skottland. Flytta till England.

6. Fem dåliga vanor

Slänger tepåsar i slasken (förlåt, Jed). Går aldrig ut med soporna (förlåt, Jed). Rensar aldrig avloppet (förlåt, Jed). Glömmer ofta bort att tömma diskmaskinen (förlåt, Jed). Tillåter andra att stressa mig (förlåt, mig).

7. Fem saker du gillar att göra

Resa, fotografera, skriva, pyssla, spela spel.

8. Fem saker du aldrig skulle klä dig i eller köpa

Allt marinblått. Tights som ser ut som denim. Tights som ser ut som lack/läder. Foppatofflor. Ironiska glasögon.

9. Fem favoritleksaker

Som barn? Bilar, lego, Starwars, Heman och My Little Pony

10. Tio personer som jag vill gör denna utmaning

Men asch, alla som gillar listor? Go nuts!

Two years later and our honeymoon is still not over. I’ve hit the jackpot.

I made a lot of decorations for Christmas and since this was our first Christmas together in our new home, I wanted to make one as a little gift for Jed. He used to work as a freelance 3D model maker for Day of Defeat (WWII Half-Life mod), and so I made this Christmas tree bauble with a DoD theme. It looks great in the tree and I’m looking forward to unpacking it and hanging it up for years [...]]]>

Just wanted to share this real quick before I get the urge to rip down anything Xmassy.

I made a lot of decorations for Christmas and since this was our first Christmas together in our new home, I wanted to make one as a little gift for Jed. He used to work as a freelance 3D model maker for Day of Defeat (WWII Half-Life mod), and so I made this Christmas tree bauble with a DoD theme. It looks great in the tree and I’m looking forward to unpacking it and hanging it up for years to come!

Inspired by this, and by Xmas cheer, I’ve made a few gamer ornaments for our tree. Like this Halo Anniversary bauble:

Merry Christmas to all and every nerd!

Photo by Jed

Yeah, I know, my days might not seem too exciting, but… Best sock monkey ever! Can be found here

In Sweden it’s pretty common to decorate the Christmas tree the day before Christmas eve. That’s what we’ve always done in our family at least. But then Jed said that they do it much earlier in the UK. And I really like Christmas. It’s sentimental, I know. But I really like it. So who am I to say we have to wait? I really need Christmas this year, I need some cheering up. And Jed got us this tree, which I decorated last night. The cat loves it too (he chews on it from time [...]]]>

In Sweden it’s pretty common to decorate the Christmas tree the day before Christmas eve. That’s what we’ve always done in our family at least. But then Jed said that they do it much earlier in the UK. And I really like Christmas. It’s sentimental, I know. But I really like it. So who am I to say we have to wait? I really need Christmas this year, I need some cheering up. And Jed got us this tree, which I decorated last night. The cat loves it too (he chews on it from time to time when he feels peckish). Also, I made a Halo bauble. And a Day of Defeat bauble (I’ll try and put up a picture later). That’s the upside of being a crafty geek! So, pretty cool tree, all in all, I think.

It’s my friend Sara’s birthday today! She’s turninggrown-up-hobbit! We met in secondary school, and we were in a theatre group together, and we both love to sing! Can’t believe we’ve known each other for 17 years!

So: HAPPY BIRTHDAY, SARA! I hope you have a good one with lots of hugs from your beautiful family and nice shiny presents!

But I have a long way to go!

You think you do something rather clever until  you see a master!

Maybe one day I’ll try something like this:

This year I wrote 22k something words on a story I named Pixie Dust. It’s a messy mix of a lot of my earlier ideas and involves the notion of [...]]]>

I know it’s not even over yet, but for me it’s time to wrap up this year’s NaNoWriMo. Nopes, I did not finish, I usually don’t finish (I managed to do it once), and as per usual I’m completely fine with that. Because I wrote SOMETHING, which is the most important thing. It’s like Mia*** said: You can write when it’s not November, too. It’s ok.

This year I wrote 22k something words on a story I named Pixie Dust. It’s a messy mix of a lot of my earlier ideas and involves the notion of stardom and the act of storytelling and the power of peoples made up conceptions. Hopefully it will end up being some sort of urban fantasy fiction and hopefully I will keep writing on it. I even got to incorporate a couple of old notes I’ve had in a notebook for years. Very satisfying.

True, I didn’t get very far, but started a lot of unfinished chapters. I know how they’re gonna end anyway so it’s a matter of sitting down and filling in the blanks. I think one of my problems this year was that I felt the need to write more carefully and purposefully. I can’t put my finger on why, I just didn’t have it in me with this one to fill it out with randomness. Let the story take its time. And there just wasn’t any room for that this year (and it’s like, the opposite purpose of the whole exercise). I never learn: November is my busiest month every year and I always add NaNoWriMo to it.

So, my biggest accomplishment this year was to donate some money to the project and order the NaNoWriMo ceramic travel mug. And it is AWESOME. Because it is ceramic it feels like I’m constantly walking around town with a regular cup of tea from my kitchen. It feels very homey. Now If I could just get away with going to work in slippers and PJ’s too, the illusion would be complete and I could possibly fool myself into believe I really never left home, and all would be well.

Supportive boyfriend is supportive  =)

The theory is extremely interesting, putting the origin of photography and its development into a historical and social context. I find that the way I think about photography is evolving. But I must say that I enjoy the practical assignments even more!

The very first assignment was to create my own [...]]]>

I’m taking a small photography course right now (Digital Photography and Image Theory), about photographic images in a world of digitalized media. The course is a combination of lectures and theory, but also of practical problem solving and assignments as the course progresses.

The theory is extremely interesting, putting the origin of photography and its development into a historical and social context. I find that the way I think about photography is evolving. But I must say that I enjoy the practical assignments even more!

The very first assignment was to create my own camera obscura using my own home. It’s been something I’ve wanted to try for a while, ever since me and Jed went to Scotland last year and visited the Camera Obscura museum in Edinburgh. We even bought a little pinhole camera kit to try out, but we never found the opportunity to use it.

Anyhow, my problem with this assignment is that usually the easiest way to do it is to black out your apartment, and then project light from the outside world into your camera obscura. What makes it easier is that you have a lot of nice, sharp daylight outside. I didn’t have the time to do this during daytime though, and since it now becomes pitch black quite early in the afternoon, there was no daylight to be seen when I came home from work. So I had to do the whole thing completely within the confines of my home.

Luckily I have a small storage room (well, nowadays it’s my tiny, wonderful, happy-place crafting studio, of course) with a doorway facing my bedroom. Commence blackout!

Jed helped out, of course, being just as interested in the result as I was. Also, he had to pose in the shot so that there was something more interesting in it than our messy bed and balcony window.  So, we used a ton of black bin liners and masking tape.

And then some more bin liners in the place where I cut the little hole for the light projection. A small frame was made onto which I taped a thin sheet of oven paper.

Sure enough an image appeared on the oven paper, but very blurry and not so bright. To make it better I needed to get rid of any light pollution, and make the hole smaller and more even. Loads of tin foil was used (I’m sorry, Mother Nature. It was in the name of Papa Science) on the outside of the black bin liners. Also, black cardstock was placed on top of the old hole to create a better one, but this time I made a tiny hole and made it much more even.

And suddenly I saw an upside-down image of my bedroom projected on the oven sheet. It felt sorta cool.

Results really approved. Awesome! So, with my camera on a tripod I could take this camera obscura portrait of Jed in our bedroom. How cool is that? I made a camera from bin liners, tinfoil and masking tape.

I know it’s been done a billion times, even by Aristotle. But this time I did it

I gotta say; I’ve tried this thing for many years now in any way possible, it feels like I’ve been trying to cure a severe case of the hiccups (“No, you should try and write it upside down, that should do it!”). I’ve written in Swedish, I’ve written in English, I’ve mixed the two up completely. I’ve tried planning everything to the nail, and I’ve gone all Lord of the Flies on my [...]]]>

Okay folks, this is not a drill. It’s just a few hours until midnight, until November, and with it NaNoWriMo.

I gotta say; I’ve tried this thing for many years now in any way possible, it feels like I’ve been trying to cure a severe case of the hiccups (“No, you should try and write it upside down, that should do it!”). I’ve written in Swedish, I’ve written in English, I’ve mixed the two up completely. I’ve tried planning everything to the nail, and I’ve gone all Lord of the Flies on my arse and not planned anything at all. I’ve written by hand, I’ve written in Notepad, and I’ve used some sort of software. Night time, daytime, chocolate, wine, electrical shortage, network outage, theme music from action movies and dramas, instrumental, opera, utter silence. Many tries and only one “win”, and even then it wasn’t all that great, mostly just poop on a page (or many pages, although, I’ve never actually printed any of it out, so it’s digital… oh, never mind).

The word count has varied a great deal every year. 10k, 25, 37… and that one time I actually finished. One unusually grim November I wrote three pages (but when I look back at them I sort of like them, so I don’t mind).

For me it’s always been a lot about just starting, just writing, and if I make it I make it. But anything I produce is most probably more than I usually write in a month nowadays, if you only count creative writing and storytelling.

This year I have my notebook full of almost unreadable scribbles of about 7-8 different stories and characters. As I flipped through them today I felt a bit downhearted. Use one of them? Come up with something new? No plot, no problem, right? Also, I realised I could basically base all the characters loosely on an aspect of myself. Slightly unnerving (“Write what you know!” screams my inner editor in the voice of Joey’s agent in “Friends”… why is that?!).

Then I had that completely wonderful moment when I saw a very specific theme in all of them and suddenly I saw no problem using ALL of them all at once.

Go me.

So that’s what I’ll do. All my little characters can come play. Nobody have to feel left out. Although at least one of them will get killed off, of course.

Hey, this is 414 words already, can I use them?

So, what have I been up to? Well, I’ve watched the entire The Lord of the [...]]]>

I can’t believe it’s Monday already! This weekend felt completely comatose. Having The-Cold-From-Hell-That-Just-Won’t-Die is making me exhausted. Am I meant to be this tired all the time? Am I meant never to sleep a whole full eight hours? It’s making me grumpy, to say the least. I’m loading up on fruit and juice and those tiny yogurts that’s supposed to turn your tummy into Superman or something. I need energy, dammit! I’m usually a freaking happy person, maddafakkers!

So, what have I been up to? Well, I’ve watched the entire The Lord of the Rings Trilogy . Again. It’s my go-to movies when I’m really poorly and can’t do much else than lie on the couch like a sniffly sack of potatoes (“Po-Ta-To!”). I see them like once a year or so. It’s comforting to know you have almost 12 hours of film to watch when you can’t move. And yes, there are parts in it that makes me cry. I’m a dork.

I’ve done some crafting and started making some X-mas cards. I know, it’s sneaking up on ya, but it’s getting closer. Also, X-mas gifts, ya’all! I will NOT be shopping for these on the last day before X-mas eve! That’s how it usually happens. I never have time to do them all in time and the one day off before X-mas is then spent, NOT relaxing and baking tasty cookies and singing carols, but battling the idiots in all the stores to get the last things. Then I end up with a bag of boring soap and a tie for dad. WTH, peeps! Who wants a soap and a tie for X-mas?!

I also made a layout (“Shown heah and heah” *points flurriedly*) and put some earrings up on Etsy. Plan is to add my silver jewellery later, but I thought I’d put some items up just for practice. Who knows, maybe there’s someone out there as desperate for X-mas shopping as I am.

Because he is already sort of grayscale….

And if you turn the photo into black & white, he is still, well, a grayscale kitty:

So I thought I’d [...]]]>

These last couple of days Pioneer Woman has brought up the subject of sepia tinting your photos. I didn’t just get inspired by the various cool edits of her photo, but also the subject itself. However, as my brain was mulling over whether I like sepia tones in photos or not, or when, and how, I got distracted by the kitty picture and started thinking about my own kitty cat.

Because he is already sort of grayscale….

And if you turn the photo into black & white, he is still, well, a grayscale kitty:

So I thought I’d try and make him sepia. Just to see if it suited him. Seem like he pulls cute off in any tint and colour. I think I prefer him Original SOOC kitty though.

Well, I’m keeping THIS for a rainy day

I’ve been wanting to upgrade my old 400D for a while now, and had started saving up with the goal that if I found the 60D with the 18-135 lens for a certain prize I would get it. I thought that would maaaaybe happen sometime next year. So it was quite a surprise to me when, one beautiful [...]]]>

I completely forgot to blog about this, I was too busy trying it out and going on holidays and going to work and that sort of thing. But, here it is, my new friend:

I’ve been wanting to upgrade my old 400D for a while now, and had started saving up with the goal that if I found the 60D with the 18-135 lens for a certain prize I would get it. I thought that would maaaaybe happen sometime next year. So it was quite a surprise to me when, one beautiful sunny day in the middle of August, me and Jed went into a camera shop just to have a little bit of a dirty fumble with it, and I found out they had it on offer for the prize I’d set my limits to. I had no choice. It was faith? I deserved it? The shop was actually a time travelling machine that took us one year into the future to sell me a camera?

It’s a mystery. It was mad luck. And I really needed to cheer myself up. Anyways, now it’s MINE (and I will love it and hug it and call it George), and I don’t regret it for a minute. Also, my dear old 400D got relocated to friendly home, which feels oddly comforting. I can’t describe this in a way that doesn’t sound smutty, but it’s hard not to develop some sort of intimate relationship with something you have both your hands on that often. I guess that’s why some people love their car or their penis so much nooo can’t write that, way to dirty.

 Over and out, peeps!

It was very delicious. Two loafs for no money at all, healthier and tastier. Only problem is that you eat it all in two days. So, you end up eating more bread than you’d usually do. Less inexpensive and less healthy. Although life quality increases by 12 points. [...]]]>

So, it’s almost midnight and this weekend will be over. This is the ass end of a weekend. No big accomplishments this weekend. I didn’t save the world and I didn’t win a billion dollars. There were no zombies to fight. But we baked bread:

It was very delicious. Two loafs for no money at all, healthier and tastier. Only problem is that you eat it all in two days. So, you end up eating more bread than you’d usually do. Less inexpensive and less healthy. Although life quality increases by 12 points. At least.Points I could really use, there’s way to much stuff going on.

In a desperate attempt to relax I had a dip in the jacuzzi and a spot of single malt. It worked very well. Until the single malt wore off. But if I go to bed now I get almost 6 hours of sleep, if I’m lucky, so, I leave you with this rendition of Sixxten as a dubious (or constipated) detective. Night!

Cat: Attention, plix

Me: I can’t right now, I’m busy typing something

Cat: Pay attention to me, now!

Me: No, I told you…

Cat: Naaa-oooooow!

Me: Oh, shush you!

Cat: Naaaaa-ooooow! Naaaaa-ooooow! Naaaaa-ooooow!

Me: Oh, ok, come here then

Cat: Noes! You come to ME!

Me: Why don’t you just come here so that I can scratch your head?

Cat: No! You come here. I’m sitting my butt down right over here and wait for you

Me: Fine, suit yourself then. I’ll just ignore you

Cat: …

Cat: …

Cat: … Hello?

Cat: Hell-oooh?

Me: I’m ignoring you

Cat: [...]]]>

Cat: Attention, plix

Me: I can’t right now, I’m busy typing something

Cat: Pay attention to me, now!

Me: No, I told you…

Cat: Naaa-oooooow!

Me: Oh, shush you!

Cat: Naaaaa-ooooow! Naaaaa-ooooow! Naaaaa-ooooow!

Me: Oh, ok, come here then

Cat: Noes! You come to ME!

Me: Why don’t you just come here so that I can scratch your head?

Cat: No! You come here. I’m sitting my butt down right over here and wait for you

Me: Fine, suit yourself then. I’ll just ignore you

Cat: …

Cat: …

Cat: … Hello?

Cat: Hell-oooh?

Me: I’m ignoring you

Cat: But I’m so cute! Look at me!

Me: No, I won’t look at you

Cat: But, but, I’ve fallen over! I’m broken cat! Look!

Me. Stop it!

Cat: Look! I’ve fallen over! Look at my fluffy tummy!

Me: Now you’re just being silly

Cat: Look at me stretching! Look at my fluffy tummy! It’s very soft, I promise!

Me: Well, you are pretty cute…

Cat. I really am!

Me: Oh, okay then. I’ll come over and pet your tummy.

Cat: NO! I won’t let you! I will make crazy noises and run away one meter as soon as you come close to me!

Me: What the hell?

Cat. Chase me…

Me. No!

Cat: Come on, chase me, you know you want to!

Me: No way, little dude

Cat: But I’m so cute! Come get me. I won’t run this time. Promise!
Me: You sure?

Cat: Yes. Come pick me up!

Me: Ok, here goes, no sudden moves, I’ll just…

Cat: NO! Don’t touch me! I’m having a complete spaz out and running around the entire apartment! Waah!

Me: What do you WANT from me? Fuck this, I’m going back to my computer.

Cat: …

Cat: …

Cat: … Hello?

Cat: Hell-oooh?

Me: What?!

Cat: Are you mad at me?

Me: No, I’m not mad at you

Cat: Could we cuddle?

Me: Ok, come here then, here’s my lap

Cat: Could you pick me up?

Me: Ok, little one, come here

Cat: This is nice

Me: Yes, it is

Cat: I approve

Me: I can’t type now, though

Cat: It doesn’t matter. Scratch my head now, human

Me: Okay, just for a little bit…

Sen tröttnade jag. Började åka till Karlberg och promenera upp till St [...]]]>

När jag började sommarjobba när jag var runt femton åkte jag från Huddinge till Alvik och tillbaka varje dag. Stressigt att byta från pendeltåg till gröna linjen på T-centralen, så klart. Mycket folk som skulle göra samma sak, och sen folk som skulle göra det motsatta och knuffades i motsatt riktning. Men det var mitt första ”riktiga” jobb där jag tjänade mer än bara fickpengar till godis, och denna rusning hade aldrig hört till min vardag förut. Stressigt, men spännande, till en början. Nytt.

Sen tröttnade jag. Började åka till Karlberg och promenera upp till St Eriksplan för att slippa eländet. Det tog en stund extra men det var värt det för att slippa bli knuffad på. När jag flyttade hemifrån och började jobba på 10 minuters gångavstånd från min lägenhet kändes det helt fantastiskt. Den turen höll ju dock inte i sig.

Sen dess har jag haft 7-8 jobb/uppdrag på olika platser i Stockholm som lett till att jag måste byta på Centralen på ett eller annat sätt. Att hitta en färdväg där man SLIPPER byta på Centralen är rena Shangri La! Gångerna har varit få. När jag pluggade på SU bodde jag på samma T-banelinje som universitetet. Vilken lyx! Jag minns ett konsultuppdrag vis Alviksstrand som började bara en vecka innan de invigde tvärbanan. Plötsligt kortade jag ner min resväg 35 minuter OCH slapp Centralen. Otroligt.

De senaste åren har jag fått åka mellan Telefonplan och Fridhemsplan, och lyckats gena med buss via Hornstull. Fast nu har jag flyttat. Och åker oftast via… Centralen och… måste byta där och…

Det är sommar och jag trängs i tunnlarna på centralen och knuffas runt bland alla anda och LITE känns det som om jag rest tillbaka i tiden. Är liksom tillbaka där jag började. Byte på Stockholms Central. Gör man inget annat än att trampa runt i cirklar?

I had a boring day. That’s all I have to say.

Det här inlägget är bara generellt babbel, det finns inte mycket matnyttigt att läsa här, vänd om, rädda dig själv…

Det är faktiskt slutet av juli. Nu är det bara en månad kvar tills jag får ropa höst! Höst, det är nya pennor, mysigt täcke istället för bara påslakan och tjocktröja det, ser ni! Dessutom är det närmre NaNoWriMo i november och inte icke att förglömma närmre julafton! Jag älskar julen. Men jo, jag kanske förhastar mig lite. Det är rätt många fina veckor kvar med dagsljus och solstrålar. Även om jag inte får se [...]]]>

Det här inlägget är bara generellt babbel, det finns inte mycket matnyttigt att läsa här, vänd om, rädda dig själv…

Det är faktiskt slutet av juli. Nu är det bara en månad kvar tills jag får ropa höst! Höst, det är nya pennor, mysigt täcke istället för bara påslakan och tjocktröja det, ser ni! Dessutom är det närmre NaNoWriMo i november och inte icke att förglömma närmre julafton! Jag älskar julen. Men jo, jag kanske förhastar mig lite. Det är rätt många fina veckor kvar med dagsljus och solstrålar. Även om jag inte får se så mycket av dem så är ju livet lite enklare när man inte måste stövla runt i varma kängor med en kliande mössa på skallen. Jag har en endaste veckas semester kvar, i september. Det passar mig, känns det som. Men all övertid jag får ihop just nu, den kanske jag tar ut någon gång i november…

Vad pågår just nu då? Hastig och lustig kastade jag mig in i ett foto+ord projekt som varar en vecka, mer om det kan ni läsa här. Jag lyckades också få ihop en liten presangt till Hanna, bilder finns här. Pysselrummet hemma har blivit invigt och är alltjämt stökigt sedan dess. En del saker är på vift, men de får nog komma hem så småningom.

Vi har inte hunnit packa upp ALLT, men nästan. Det står några irriterande eftersläntrande kartonger kvar i vissa hörn, så där som det alltid blir, och varje dag tänker jag att jag VEKRLIGEN borde göra mig av med dem, men tycks sedan helt glömma bort det när jag kommer hem. Turbulensen på jobbet har bytts ut mot att alla andra är på semester. Alla. Jag täcker upp delar av fem människors jobb (som jag oftast kanske inte vet så mycket om men typ försöker lösa i alla fall. Plus mitt eget. Det spelar liksom ingen roll att det är ”lugnare på sommaren”, det märks nämligen inte nere i bunkern.

I övrigt har jag typ nästan 20 år efter alla andra kommit in i en Radiohead-period. What’s that all about?! Antar att det är min ständiga sinnesstämning på jobbet som gör’t. Har en del låtar jag lyssnar på om och om igen, ibland mest för att det är soft att ha i lurarna för att filtrera ut allt brus. Vi har en sjukt hög ljudnivå på jobbet som aldrig riktigt avtar under dagtid. En ljudnivå som enligt arbetsmiljöverket ska ge stora koncentrationssvårigheter och höjt blodtryck. Yay. Och så typ 5-8 koppar kaffe om dagen på det… Zoom zoom zoom!

(Flikar här in en länk till No Surprises, the making of,  samt originalvideon)

När jag inte leker angstig tonårig och lyssnar på Radiohead lyssnar jag på

• Amanda Palmers covers av No Surprises samt Polly
• Because the Origami
• Welcome Home av Radical Face
• Massor av Imogen Heap, Psapp och Muse

Slutligen flikar jag in Imogens video till Propeller Seeds. Det var allt. Som jag sa, inte vidare vettigt inlägg. Nu ska jag hämta mer kaffe.