|
|
I know it’s not even over yet, but for me it’s time to wrap up this year’s NaNoWriMo. Nopes, I did not finish, I usually don’t finish (I managed to do it once), and as per usual I’m completely fine with that. Because I wrote SOMETHING, which is the most important thing. It’s like Mia*** said: You can write when it’s not November, too. It’s ok.
This year I wrote 22k something words on a story I named Pixie Dust. It’s a messy mix of a lot of my earlier ideas and involves the notion of stardom and the act of storytelling and the power of peoples made up conceptions. Hopefully it will end up being some sort of urban fantasy fiction and hopefully I will keep writing on it. I even got to incorporate a couple of old notes I’ve had in a notebook for years. Very satisfying.
True, I didn’t get very far, but started a lot of unfinished chapters. I know how they’re gonna end anyway so it’s a matter of sitting down and filling in the blanks. I think one of my problems this year was that I felt the need to write more carefully and purposefully. I can’t put my finger on why, I just didn’t have it in me with this one to fill it out with randomness. Let the story take its time. And there just wasn’t any room for that this year (and it’s like, the opposite purpose of the whole exercise). I never learn: November is my busiest month every year and I always add NaNoWriMo to it.
So, my biggest accomplishment this year was to donate some money to the project and order the NaNoWriMo ceramic travel mug. And it is AWESOME. Because it is ceramic it feels like I’m constantly walking around town with a regular cup of tea from my kitchen. It feels very homey. Now If I could just get away with going to work in slippers and PJ’s too, the illusion would be complete and I could possibly fool myself into believe I really never left home, and all would be well.
Okay folks, this is not a drill. It’s just a few hours until midnight, until November, and with it NaNoWriMo.
I gotta say; I’ve tried this thing for many years now in any way possible, it feels like I’ve been trying to cure a severe case of the hiccups (“No, you should try and write it upside down, that should do it!”). I’ve written in Swedish, I’ve written in English, I’ve mixed the two up completely. I’ve tried planning everything to the nail, and I’ve gone all Lord of the Flies on my arse and not planned anything at all. I’ve written by hand, I’ve written in Notepad, and I’ve used some sort of software. Night time, daytime, chocolate, wine, electrical shortage, network outage, theme music from action movies and dramas, instrumental, opera, utter silence. Many tries and only one “win”, and even then it wasn’t all that great, mostly just poop on a page (or many pages, although, I’ve never actually printed any of it out, so it’s digital… oh, never mind).
The word count has varied a great deal every year. 10k, 25, 37… and that one time I actually finished. One unusually grim November I wrote three pages (but when I look back at them I sort of like them, so I don’t mind).
For me it’s always been a lot about just starting, just writing, and if I make it I make it. But anything I produce is most probably more than I usually write in a month nowadays, if you only count creative writing and storytelling.
This year I have my notebook full of almost unreadable scribbles of about 7-8 different stories and characters. As I flipped through them today I felt a bit downhearted. Use one of them? Come up with something new? No plot, no problem, right? Also, I realised I could basically base all the characters loosely on an aspect of myself. Slightly unnerving (“Write what you know!” screams my inner editor in the voice of Joey’s agent in “Friends”… why is that?!).
Then I had that completely wonderful moment when I saw a very specific theme in all of them and suddenly I saw no problem using ALL of them all at once.
Go me.
So that’s what I’ll do. All my little characters can come play. Nobody have to feel left out. Although at least one of them will get killed off, of course.
Hey, this is 414 words already, can I use them?
It’s September already! It’s less than 2 month left to November and NaNoWriMo, WOO! As soon as that hit me (owie) I got that ridiculous tugging feeling in my tummy, if it was November NOW I would write at least 5 pages in the blink of an eye. Of course, after all the anticipation, when November finally comes I’ll sit there crying and pulling my hair out by the roots and curse the universe and the plot bunny (existent or non-existent).
Last year the plot bunny arrived quite early and come November 1st I had a clear outline and an entire made up city in my head with several characters with solid background stories. And for the first time, after five years of trying, I did it, I wrote 50 000 words in 30 days. I would like to say I actually wrote a 50 000 word story, but looking back at everything I wrote it might just as well have been prep work, I had so much material I never really got to core of the story. 50 000 words was not enough.
Almost one year later I can’t even remember what the point of the story was. I know I have it written down in a note somewhere, but I can’t remember it for the life of me. I’m sure it was revolutionary. Erm. Yeah.
No real plot bunny has poked up its fluffy head yet, but I’m sure it will. I was thinking about writing a sort of in-game/IRL gamer story based on EverQuestII, but maybe I’ll revisit the city I made up. I can’t make up my mind, really. We’ll see what happens.
För mig är glaset halvfullt om jag får säga förhöst istället för sensommar. I Sverige får man ju inte gnälla när det är för varmt, men jag ÄR faktiskt inte så himla bra på det här med sommar. Det är för varmt för att göra något annat än att lata sig, och det är väl för all del trevligt, men inte allt för länge.
Jag tycker jag skriver ett inlägg varje år om hur fantastiskt det är när hösten börjar, hur mycket man orkar med, vilken skaparglädje och energi man får när det blir svalare ute, alla planer och projekt man får lust att sätta igång med. Så nog om det, denna gång.
Mer om planerna istället! \o/ Vad händer i höst?
- Jag åker med Jed till Skottland i september. Sen åker vi ner till England och hälsar på hand föräldrar.
- Jag spelar en himla massa Everquest 2. Med ny dator, två skärmar och en extra speldator är det hemskt kul. Och nya expansionen kommer i februari.
- Jag pysslar en massa och får förhoppningsvis tid att göra klart några planerade smycken och fotoalbum.
- Jag lär mig mer om min kamera och tar kanske en eller två serier porträttfoton
- Det är NaNoWriMo i november (duh)! Jag funderar på att göra något väldigt cheezy och helt enkelt skriva en berättelse om en av mina karaktärer i EQ2. Jag kan till och med illustrera med Screenshots
- Lägenheten, den ska mysifieras, jag vill ha in möbler som JAG gillar! Och bilder på väggarna. It is gonna happen, Foh Shoh!
Observera att detta är planer UTÖVER att spela massor på min X-box, promenera i höstvädret, mysa med pojkvännen, dricka rödvin, laga god mat och njuta av livet så där i största allmänhet =)
Fredag på jobbet, och det är All Girls Day! När vår supergulliga Pernilla går över från natt- till dagpass händer det stundvis att vi sitter fyra tjejer på larmbordet. Golden days! Bra stämning, lugnt och skönt och massa roligt som händer. Det var inte så många år sen som det inte jobbade så många tjejer alls här!
What else? Lite öl och burgare på Texas Burger igår kväll, trevligt som vanligt med mina najsa arbetskamrater. De är ett litet gäng som spelar bandy på torsdagar och sen kan det bli öl efter om man har tur  Jag hopar bandyn men är gärna med på ölandet
Min NaNoWriMo går uselt just nu, men nästa vecka har jag semester, så då kan jag grotta ner mig ordentligt. Har kommit upp i mesliga 10 000 ord av sammanlagt 50 000, så jag har lite att stå i. Men jag har märkt att det går bättre när jag koncentrerar mg på en karaktär i taget. Skriver i år i programmet yWriter, vilket verkligen har varit till stor hjälp! Man kan lätt dela upp allt i scener och karaktärer, och sedan utan problem stuva om alltihopa. Det har vekrligen hjälpt mig att sluta vara så himla neurotisk. Ligger ju sjukt mycket efter just nu, men har ingen panik. Udda.
Jag har inte BARA tagit semester pga av NaNoWriMo, utan också för att jag fyller år. När man fyller år får man fira den så som man tycker är roligast, och jag brukar se till att testa något nytt spel. Så, writing and gaming, that’s my plan! Weee!
You make a cool banner for your story:
Har nu börjat och jag har faktiskt lyckats skriva både igår och idag, men jag har i skrivande stund inte nått upp i 2:a novembers sammanlagda kvot (3333 ord). Dock ser det just nu ut så här:
2102 / 50000 words. 4% done!
Heja mig! Försöker förtvivlat tänka utanför lådan och inte sskriva saker i ordning/fastna i gamla planer/fastna i scener som jag tänkt ut sedan länge men inte får till utan liksom bara forcera. Det är inte lätt. Den Lilla Neutoriska Organisatören i mig vill inget hellre än att renskriva allt klotter i mina anteckningsböcker, för hand i en ny bok, för att sedan renskriva dem, och sedan skriva dem på postits, för att sedan sortera upp dem på väggen, sedan gå och köpa en whiteboard, och så vidare… *bitchslaps her LNO*
Well, nanowrimoforumen är som vanligt tokhärliga med support och glada tillrop och stöd, det är svårt att inte hänga där istället
Och bland alla plotbunnies, plotninjas och vampyrhamstrar (long story) är det i år tydligare än någonsin att, i brist på annat, kan man alltid stoppa in zombies.
Then it’s time. NaNoWriMo 2009. Ready, steady…
And I, for the first time in my NaNoWriMo life, have accidentally discovered a reasonably unhorrible plot 11 full days before the event begins.
Eleven days!
/Chris Baty
Me, too! Jag har en (visseligen lös och fuzzy) plot, jag har karaktärer, setting, metareferenser, till och med en drös ganska uppskissade scener som jag vill skriva. Cheezus! Men jag vet inte hur det hela ska sluta. Det känns ovant, normalt sett är det tvärt om, allt annat är oklart men jag vet hur det ska sluta.
Å andra sidan har jag ju ofta stört stora problem att skriva klart ett projekt… just för att jag vet ju hur det kommer sluta. Så jag försöker ta det lite kallt och hoppas att allt kommer uppenbara sig (tänk änglaspel och små gnistrande sjungande keruber och ett överjordiskt ljus som faller just på mig som en spotlight) och knytas samman på det mest briljanta sätt någonstans i mitten av november. Host.
Jag är i alla fall grymt peppad i år! Och här är min profil på nanowrimos hemsida: http://www.nanowrimo.org/eng/user/311391
November är snart här, yessir, no shit, no joke! Har många idéer i år, som jag ju inte kan börja skriva på än. Va fan liksom. Så jag gjorde dessa under tiden:
Stort tack till Xboxflickan för inspirationen
|
|
|
