Har funderat över konceptet ”Det är pga dig själv som du befinner dig där du är i livet”. Detta tas ofta upp som ett slags coachingtips när någon känner sig nere eller har hamnat i en negativ spiral, och med detta menas att man inte får se sig som ett offer utan att man proaktivt ska ta tag i sin situation och vända den till den bättre och göra det bästa av det hela. För det är dina och endast dina val som har gjort att du landat där du är idag. Och det är bara du som kan göra något för att förändra din egen situation. Man får inte skylla på slumpen och man får inte skylla på någon annan. Man får heller inte ångra saker. Allt leder till den man är idag, och så vidare.

Och även om det känns orättvist så är det ju inom rimlighetens gränser helt sant.

Men jag tänkte använda detta tankesätt till att fokusera på det som är positivt. För man glömmer ofta bort det.

Vart har mina val lett mig i livet?

Idag bor ihop med min pojkvän Jed och hade i helgen det stora nöjet att få fira två år med honom. Vi bor tillsammans i en lägenhet vi båda trivs i, där vi båda har gott om utrymme för att kunna umgås tillsammans och göra saker ihop, men också kunna ägna oss åt våra respektive, mer eller mindre nördiga fritidsintressen. Jag bor med Jed, som alltid är mån om att jag ska vara glad och alltid håller om mig. Vi är väldigt fåniga tillsammans, och jag ser fram mot att vara precis lika fånig med honom när vi är gamla och skrynkliga. Så jag är rätt nöjd med att jag valde att följa mina känslor när min förälskelse i Jed slog ned som en bomb.

Vad mer?

Många av mina val har gjort mig till en bättre fotograf. Dels min tidigare utbildning, men också att jag för två år sedan valde att lära mig min kamera utan och innan. Jag valde att gå en kurs på Medborgarskolan för att känna att jag hade kontroll över min kamera, eftersom det var mitt kontrollbehov som gjorde mig osäker. Jag valde också att skämma bort mig själv och uppgradera till en ny kamera i höstas. Befinner mig nu på en plats i livet där jag känner hur glad jag blir av bildskapande, dokumentation och historieberättande. Numera är det sällan jag lämnar mitt hem utan min kamera.

Jag har valt att att fokusera mycket på kreativt och konstnärligt utövande på min fritid. Fotografi, textskapande, mixed media projekt, papperspyssel, smycken. Idag kan jag göra egna smycken i silver. Jag kan dokumentera mitt liv och andras liv på ett kreativt och uttrycksfullt sätt och känner en stor passion för detta. Jag har kommit till en punkt när jag kan gå in i min lilla vrå och bara börja skapa. Omfattande, kreativa projekt ger snarare mer energi än motsatsen. Det är en trevlig känsla.

Jag är duktig på att laga mat och finner stor glädje i det. Jag har flera gånger i livet aktivt valt att lägga tid på att lära mig mer. Jag har också valt att inte skämmas för att säga att jag älskar att laga mat, trots att jag är kvinna. Det låter bakvänt, jag vet. Men att jag som i botten har ett feministiskt tänkande numera faktiskt vågar skriva att matlagning är en stor hobby och ett fritidsintresse är en rätt stor grej för mig.

Slutligen, så har jag valt att ibland i mitt liv helt enkelt bara säga “Fuck It”. Det finns så många oskrivna regler här i världen, sociala förbindelser man aldrig skrivit på, folk som vill försöka uppfostra andra i vad de själva anser är bäst, folk som går runt och tycker en massa saker som de sen tycker att man ska anpassa sig efter bara för att det är just DE som tycker det. Folk som förtäcker sina åsikter genom att kalla dem goda råd och som kallar sitt orbajseri för kommunikation, när det egentligen bara är till för att ifrågasätta, trycka till och skaffa sig en maktposition. Fuck it. Folk kan få prata bäst de vill och sen kan man helt enkelt strunta i det. Låt ingen sno din energi. Det är faktiskt rätt svårt att göra några som helst egna val då.