|
|
In Sweden it’s pretty common to decorate the Christmas tree the day before Christmas eve. That’s what we’ve always done in our family at least. But then Jed said that they do it much earlier in the UK. And I really like Christmas. It’s sentimental, I know. But I really like it. So who am I to say we have to wait? I really need Christmas this year, I need some cheering up. And Jed got us this tree, which I decorated last night. The cat loves it too (he chews on it from time to time when he feels peckish). Also, I made a Halo bauble. And a Day of Defeat bauble (I’ll try and put up a picture later). That’s the upside of being a crafty geek! So, pretty cool tree, all in all, I think.
I completely forgot to blog about this, I was too busy trying it out and going on holidays and going to work and that sort of thing. But, here it is, my new friend:
I’ve been wanting to upgrade my old 400D for a while now, and had started saving up with the goal that if I found the 60D with the 18-135 lens for a certain prize I would get it. I thought that would maaaaybe happen sometime next year. So it was quite a surprise to me when, one beautiful sunny day in the middle of August, me and Jed went into a camera shop just to have a little bit of a dirty fumble with it, and I found out they had it on offer for the prize I’d set my limits to. I had no choice. It was faith? I deserved it? The shop was actually a time travelling machine that took us one year into the future to sell me a camera?
It’s a mystery. It was mad luck. And I really needed to cheer myself up. Anyways, now it’s MINE (and I will love it and hug it and call it George), and I don’t regret it for a minute. Also, my dear old 400D got relocated to friendly home, which feels oddly comforting. I can’t describe this in a way that doesn’t sound smutty, but it’s hard not to develop some sort of intimate relationship with something you have both your hands on that often. I guess that’s why some people love their car or their penis so much nooo can’t write that, way to dirty.
Over and out, peeps!
Jag växte upp som bokmal. Boksamlingar fascinerade mig redan långt innan jag kunde läsa; mamma hade rader av fina böcker i bokhyllan, några i halvfranska band med guldbokstäver på. Jag vet inte varför, men jag associerade alltid böcker med piratskatter. Tror det kommer från några tidiga och hopblandade intryck från Min Skattkammare och Rövare i Kamomillastad.
På vårt bibliotek i Huddinge hade de högläsning för barn vissa dagar i veckan. De hade inrett ett mysrum i källaren med massor av stora kuddar och jag tror det var drakar och slott och sånt målat på väggarna. Jag har vaga bilder av Hasse Alfredssons blommiga falukorv. Sen när vi skulle börja ettan fick vi gå på studiebesök i deras bibliotek året innan. Döm om min förvåning när vi alla blev tilldelade en tredjeklassare som skulle läsa högt för oss, och vi smågluttar fick välja en varsin bok.
När jag lärde mig läsa var det en otrolig frihet. Man kunde ju låna hur många böcker som helst på biblioteket! Det var ju helt galet! Jag tror att mellanstadiet och högstadiet var den period jag läste som allra, allra mest. Det fanns liksom ingen hejd. Jag kommer ihåg sommarlov då jag alltid gick och lade mig med en bok och läste tills fåglarna började sjunga på morgonen.
De böcker jag läste om flest gånger var C.S. Lewis sju böcker om Narnia. Jag var för liten för att fatta alla kristna referenser och ta illa upp av mansnormativa moralkakor; jag älskade dem för berättelserna och fantasin. Det var första gången jag läste en serie böcker på rad, när man kände igen sig i världen och fick träffa karaktärer man kände igen. Man kan lugnt säga att detta var min inkörsport till Fantasy och SciFi och detta ledde snabbt vidare till ”Oändliga historien”, ”Momo och kampen om tiden”, ”Sagan om ringen”, ”Trollkarlen från Övärlden” (och ja, jag erkänner, ”Sagan om Belgarion”) …
Min favoritbok i serien var i alla fall alltid ”Hästen och hans pojke”, och tyvärr är det en bok som inte uppmärksammas så ofta. Samma sak med ”Min morbror trollkarlen”. Det är ju kronologiskt sett den första boken i serien, men var om jag inte minns fel den han skrev sist. Hur som helst hoppas den över, det är alltid bok två som filmatiseras för långfilm eller TV. Det är lite trist; det är ju liksom där det börjar, det är där man introduceras för ”skogen mellan världarna” och fattar att Narnia är ju bara en av dem.
Nu snubblade jag dock i på DN och såg följande rubrik:
C S Lewis “Min morbror trollkarlen” blir film
Och det kommer ju ta år och vem ska spela häxan och hur kommer de porträttera London blir det ens av och hurra! Jag blev i alla fall väldigt glad. Vem vet, kanske leder det till att de gör en film av ”Hästen och hans pojke” också. Det vore grymt. I alla fall om man lyckades få till den utan att spela allt för mycket på stereotyperna.
 Uploaded from my HTC Today, my dears, it was absolutely, positively daylight outside when i stepped out the door to go to work! Huzzah! Down with the winter court!
Så var november snart över och vi går över i den sista månaden detta år. Jag försöker komma på vad jag hunnit med, och det är säkert fler saker än jag fattar själv, men just nu kommer jag inte på enda grej. Bah, det är ju inte sant. Nu får jag bena ut det här:
I november har jag misslyckats med min NaNoWriMo och bara skrivit ca 20k av de förbestämda 50k, men jag känner inte att det gör så mycket. Detta tolkar jag som något slags personligt framsteg; att misslyckas med något jag vill så jävla mycket, men ändå känna mig rätt nöjd med det jag åstadkommit. För jag kom faktiskt en bit på väg med min berättelse, och jag gillar den. Jag vill gärna skriva med på den nästa år. Självklart kan man välja att se det som ett personligt nederlag att sätta ett mål som man sen inte når, men screw that! Jag har ju också börjat på en ny tjänst på jobbet, och spelat Fable III, och umgåtts med min pojkvän, och fyllt år, och varit på adventsfika med släkten i mammas och pappas nya hem. Så, all in all var november nog rätt bra. Trots allt mörker och regn och min ständiga instinkt att gå och lägga mig och sova i 3 månader som jag fått kämpa mot varje dag.
Annat jag hunnit med i år: Jag har varit i Italien, Grekland, Skottland och England, och hittat favoritplatser i världen som jag gärna återvänder till. Jag har spelat roliga spel. Jag har sorterat ut och skänkt bort en massa gammalt baggage (inte för att det märks, men jag har gjort mig av med en tredjedel av bohag/kläder/böcker). Jag har pysslat och känt mig mer kreativ och mer uppmuntrad än någonsin förut. Jag har fått en prova-på kurs i silverlera som jag ska gå nästa år. Jag har fått gå på pysselträffar och lärt känna andra kreativa tjejer. Jag har bloggat en del på jenandtricks.com. Jag har börjat lära mig min kamera och fotat och det har gjort mig lycklig. Jag har blivit (och är fortfarande) tokigt kär och hittat någon som är som jag.
Med andra ord inte ett så tokigt 2010! Och nu är det december – jakten på julen börjar. Jag älskar julen, så är det bara. Jag är inte religiös, jag skiter i Jesus, men julen bara dissar man inte. Det finns ett speciellt tillfälle som infinner sig för mig på julafton, som sätter sig i magen som en varm marshmallow, och det är när jag sitter i soffan efter all mat, granen glittrar, mormor sitter och snarkar bredvid, mamma och pappa sitter nöjt och pillar på sina julklappar och själv är jag lagom salongsberusad på gott rödvin och glögg. Det är familj och det är julefrid.
För mig är glaset halvfullt om jag får säga förhöst istället för sensommar. I Sverige får man ju inte gnälla när det är för varmt, men jag ÄR faktiskt inte så himla bra på det här med sommar. Det är för varmt för att göra något annat än att lata sig, och det är väl för all del trevligt, men inte allt för länge.
Jag tycker jag skriver ett inlägg varje år om hur fantastiskt det är när hösten börjar, hur mycket man orkar med, vilken skaparglädje och energi man får när det blir svalare ute, alla planer och projekt man får lust att sätta igång med. Så nog om det, denna gång.
Mer om planerna istället! \o/ Vad händer i höst?
- Jag åker med Jed till Skottland i september. Sen åker vi ner till England och hälsar på hand föräldrar.
- Jag spelar en himla massa Everquest 2. Med ny dator, två skärmar och en extra speldator är det hemskt kul. Och nya expansionen kommer i februari.
- Jag pysslar en massa och får förhoppningsvis tid att göra klart några planerade smycken och fotoalbum.
- Jag lär mig mer om min kamera och tar kanske en eller två serier porträttfoton
- Det är NaNoWriMo i november (duh)! Jag funderar på att göra något väldigt cheezy och helt enkelt skriva en berättelse om en av mina karaktärer i EQ2. Jag kan till och med illustrera med Screenshots ;)
- Lägenheten, den ska mysifieras, jag vill ha in möbler som JAG gillar! Och bilder på väggarna. It is gonna happen, Foh Shoh!
Observera att detta är planer UTÖVER att spela massor på min X-box, promenera i höstvädret, mysa med pojkvännen, dricka rödvin, laga god mat och njuta av livet så där i största allmänhet =)
Last year my friend Linus gave me an extra screen he had stuffed away in his basement, an offer a dual-boxer like me could not possibly pass up. Of course it took me ages to even get to a point to set it up properly, but I built a new computer not long ago, and Jed helped me out a lot, so here I am, with two screens on my tiny desk, and I am NOT going back. Ever. I am telling you, people, this is the shit. I don’t know why it took me so long. I guess sometimes you need someone to boss you around a bit and give you a shove in the right direction.
I have the two screens connected to my new computer, but the secondary one is also connected to my old computer. So I can dual-box with both game accounts on one computer or on two separate ones. Or I can craft with one account on one while I harvest on the other. I dunno, I have loads of fuzzy plans. It’s all good.
Problem is my old computer sounds like an old tractor, compared to my new one (my new one is quiet like a ninja!), so it’s not all that tempting even turning it on. I’ll end up buying a gaming lap top, I just know it.
 "Hellooooo Sneakish!" "Helloes helloes, Aniara!" *paws waving*
…Check it out!
Har suktat efter denna väska hur länge som helst, har verkligen behövt en ny till min kamera och det extra objektivet. Och filtren. Och alla småprylar som remoten, och batteriladdare… Jed och jag var inne i en fotobutik igår, och jag fingrade på olika väskor, men blev inte riktigt förtjust i någon. Men på lunchen idag sprang jag in på Japanfoto på Frihemsplan, och hittade denna, på rea! Och nu är den min. Jag är redo för Skottland! WOOT!
Sitter i min nya soffa och myser. Katten ligger brevid och spinner. De nya gardinerna är toksnygga. Har precis uppdaterat Jen & Tricks (som jag dessutom gjorde ny grafik till förra veckan). Lyxar till det med lite Stargate Atlantis innan det är dags att piffa till mig inför ikväll.
Fyller ju år imorgon, så jag ska ut med min kära familj och äta middag. Det ska bli supermysigt, det var ett tag sedan. Har till xempel inte träffat storebror och svägerskan på hur länge som helst. Bisteca Fiorentine på Zink Grill, det är planen!
Igår var det möhippa för Natalie! Indisk dans, lunch på indisk restaurang, inspelning av en låt hemma hos Pålle och sedan lekar och buffé hemma hos bruden själv. Det var verkligen hur trevligt som helst, så många gulliga tjejer som jag ser fram emot att träffa igen på bröllopet i december.
Workshoppen med den indiska dansen var verkligen otroligt fascinerande. I indisk folkdans används allt från handrörelser till nackrörelser, steg och ögonrörelser för att berätta en historia. Det är graciöst och feminint och väldigt medryckande!
|
|
|
