Skit i nyårslöftena

Bloggarna kokar av framåtsträvan och ett begär efter tillväxt, det är nästan som att läsa DN:s ekonomisidor under en högkonjunktur, men det handlar om något så grundläggande personligt som förhoppningar och drömmar.  Hanna skriver:

”[D]etta är en tidpunkt så god som någon att dra igång något nytt eller göra någon förändring i sitt liv. Kanske är detta rentav den bästa tidpunkten av dem alla.”

Mia* har skrivit en aktionslista som hon följer upp med jämna mellanrum (jag följer med stor spänning fotoplanerna). Anna har även hon skrivit en lista med önskemål inför 2011. Kan bara hålla med när hon skriver: ”2010 har verkligen varit ett toppenår och jag vill fortsätta hitta utmaningar”.

Man kan kalla det för nyårslöften eller planer eller vad man vill, men jag tror man måste kalla det för något som inte automatiskt har en negativ underton, för det skapar ett inre motstånd som man kan vara mer eller mindre omedveten om. Allt som känns som ett ”måste” är något man ofta skjuter upp eller förtränger. Även om det man ska göra i sig inte är något jobbigt och kanske inte tar så lång tid, så är ett ”måste” något som gör att man plötsligt sitter där i soffan och tittar på en helt värdelös TV-såpa, för ALLT är bättre än det där ”måstet”.

Så, t.ex. ”nyårslöfte” funkar inte så bra, tycker jag. Dessutom är de ju i princip till för att brytas. Först avger man dem för att känna sig duktig, sen säljer dagstidningarna fler upplagor för att de har ”10 bästa knepen för att hålla dina nyårslöften” på löpet, sen misslyckas vi med dem och kan prata om detta med våra vänner nästa gång vi ses.

Mål är däremot ett ord som känns positivt för mig. Ett mål är något att uppnå, snarare än något man måste hålla. Ett mål kan ha ett slutdatum. Det går därmed att följa någon typ av framåtskridande eller utveckling.

För man måste avsätta tid, inget landar en rakt i knät, ingen gör dina saker åt dig. Man kan skylla på tid; ingen har tid, man har aldrig tid. Men faktum är att man HAR en massa tid. Man bara använder den fel. För plötsligt sitter man ju där i soffan i alla fall och tittar, än fem minuter på ett gammalt Simsons-avsnitt, än fem minuter på Arga Snickarn. Det är inget du valt, det är oplanerat och ger inget, det fuckar upp våra hjärnor och är faktiskt totalt värdelöst. Vill du slappna av? VÄLJ något du ska titta på i sin helhet eller stäng av alla maskiner och telefoner och läs en bok. Basta.

Faktum är, om vi skulle summera allt slötittande på TV under en månad, hur mycket tid skulle vi ha samlat ihop då? Om vi inte kan tänka oss detta för att vi inte riktigt vet (det här är ju samma fenomen som att småäta utan att tänka på det), gör ett experiment. Skriv ner varenda minut du ägnat åt att glo på TV genom att flippa runt på olika kanaler under en månad. Nästa månad skiter du i TV:n och lägger samma tid på ditt mål istället.

Och även om detta nu skulle vara 10 minuter om dagen 3 dagar i veckan, så är detta nu 10 minuter om dagen 3 dagar i veckan som du ägnat åt sit-ups, eller att lära dig spela gitarr, eller dansat hambo, som du INTE skulle ha gjort annars. Och 30 minuter i veckan är väl inte helt orimligt? Det är i alla fall mer än jag BRUKAR lyckas ägna åt mina förhoppningar och drömmar.

Oj då. Jag skulle ju skriva en lista. Ironiskt. Nåväl. Next time, Gadget. Next time.

8 thoughts on “Skit i nyårslöftena”

  1. Strålande upplägg!
    Jag gillar tanken på att man inte misslyckas om man bara ägnade 10 min i veckan åt något mål istället för 30. 10 är bättre än inget. 0 betyder inte “ge upp” utan “på’t igen”.

    Jag är på. Ska lära mig spela gitarr. Ska läsa tre engelska bokklassiker. Ska göra klart extrarummet. Lagom för ett år? Får se…

    1. Jag brukar försöka jämföra hur en dag känns efter att jag gjort något “riktigt” en stund och inte bara “slappat framför TV:n”. När man är trött och har mycket är det ju svårt att finna någon motivation att BÖRJA, men i allmänhet klassas ju dagar när man gjort något som en “bra dag”, det känns ju annorlunda när man går och lägger sig faktiskt.

  2. Jennie for president!!
    Oh. My. God. Vilket strålande inlägg! :D Åh vad jag log med hela ansiktet när du skrev det där om att man sitter och tittar på TV istället. (Eller slösurfar – för den delen.) Been there, done that! Igenkänningsfaktorn är skyhög! :)

    Igår läste jag ju faktiskt klart den första boken för 2011 och jag väntar med spänning på post från Adlibris med boken du rekommenderade mig. (That’s right – jag slog slag i saken istället för att zappa! ;D) Det kändes bra. Jag har planer, på spel, och skrivande. Det där med slutdatum är bra. Det hjälper. Lite som NaNo. Man hjälper sig bäst att nå sina mål med delmål. Struktur är bra. Kanske inte rena scheman, men ja…

    Fast igår blev det mycket Vänner tittat – I admit. Kan ha att göra med att jag är sjuk. ^^;; Oavsett, sjukt (haha) bra inlägg, jag blir pepp! Tack för omnämnandet och skål för alla delmål vi kommer nå under 2011! :D

    1. Aw, tack Anna! :D Visst är det skumt, man ska gå ut med soporna eller något annat simpelt och sen har man tittat en timme på något man inte gillar, inklusive reklam i 20 minuter…

      Åh åh åh, hoppas du gillar boken, let me know what you think!

      Alltså, att titta på en serie i ett vsep utan reklam är ju en mer medveten handling, något man bestämt sig för, jag tycker det är stor skillnad mot att planslöst zappa runt på TV :)

      Skål på dig! Hurra för oss! Klart vi fixar det här :)

  3. Men åh, vad många tankar du bekräftar såväl som väcker! Om jag är lika inspirerad när jag väl kommer hem kan det mycket väl bli ett blogginlägg.

    En kort kommentar bara: det där med “måste” försöker jag döpa om till “vill”, så känns det genast mycket bättre. Evil plan, kan vi prata om isf löften! :D

    Det här inlägget var mycket, mycket bättre än en lista. Även om listor också är kul iofs. :)

    1. Ja Mia*, “Vill” är vekrligen ett ord som våra hjärnor uppfattar som mer positivt än “måste”. “Jag vill städa” känns ju mycket bättre än “Jag måste städa”. Enkelt knep, men det funkar ju :D

      Hehehe, Evil Plan! I Like it!

Comments are closed.