Decemberyra

Det är kaos, det är kall, jag ryser och fryser och gnäller och är trött och har ont för att det är så KALLT men ändå: fy fan vad vackert det är ute. Det slår en i bröstet som en knytnäve, för det känns så ogripbart och flyktigt. Hela världen är vit och gnistrande och ljudisolerad.

Jag önskar att jag hade disciplin nog att ta med mig min kamera överallt, jag vet inte hur många ”perfekta” bilder jag missat nu. Dramatiska skyar och frostiga björkar och översnöade parker och landskap. Dags att dyka ner i HDR-träsket kanske, jag har inte riktigt vågat än. Jag har tagit en del bilder i RAW-format som jag tänkt pilla med men inte haft tid att försöka. Jag borde ta med mig kameran oftare…

Apropå HDR så fick jag detta foto av Jed, inramad med en liten notering om var och när. Det var en present :) Den hänger nu i mitt kök, och varje gång jag sitter vid köksbordet så tittar jag upp och tänker: Där var vi. Vi stod där. Awesome.

Vill hemskt gärna gå en digital fotokurs i vår, för jag kan ju göra det nu när jag inte jobbar konstiga 12-timmarspass längre. Men jag får nog önska mig lite pengar till det i julklapp, annars vet jag inte hur jag ska ha råd. Men det vore kul att får GÖRA något, lära sig mer. Nu kanske jag äntligen kan börja infria mitt gamla löfte till mig själv att gå en kurs per år. Nu när jag inte har så konstiga arbetstider mer!

2 thoughts on “Decemberyra”

  1. Jag känner precis likadant, jag vill bara gå runt och fota allt det vackra! Och det finns ju så mycket av det! Det här är sådan vinter jag trivs i, med lagom kyla och lagom (men mycket) snö.
    Tjusigt foto du hade fått också! Hoppas du kommer iväg på en fotokurs. Själv har jag önskat mig en digital systemkamera i julklapp.

  2. Jag känner att jag borde vilja fota det. Men jag är tillfälligt botat från allt vad fotoexcursionslusta heter efter en kall filminspelning.
    Fota istället för mig är du snäll!

Comments are closed.