Känner mig som en dagisunge

Påbyltad, påpälsad michelingumma. Yllestrumpbyxor, yllekjol, fodrade vinterskor, benvärmare, lång täckkjol, långärmad tröja, jobb-fliströja, mössa, vantar, halsduk. Vankar fram som en morgontrött 3-åring utan koordination eller balans. Ändå FRYSER jag på väg till jobbet. Fast det “bara” är 6 minus. Kommer du ihåg förra vintern? Kommer du ihåg vintern innan det? Då stod jag och väntade på ersättningsbussar i flera timmar i över 20 minus. Visst tappade jag känseln i skinkorna och tårna, men jag kände inte att jag frös så värst mycket.

Vad är skillnaden, liksom? Blir man en vekling när det som kallats vinter i år legat på en ständig ensam minusgrad så pass länge att 6 minus blir rena istiden?