Post-Semester-Dvala

Det är egentligen fantastiskt vad en veckas ledighet kan göra. Hur bra man kan sova i en liten stuga ute på en ö, hur trevligt det är att klippa lite träd och försöka hjälpa till med diverse, fika lite i solen, äta god mat, umgås med mamma och pappa. Det har verkligen varit ett totalt avbrott mot det som fyllt min vardag totalt hela våren: jobb och flytt.

Jag blir ju aldrig brun när jag är i solen, jag blir lite röd och sen flagar det av (det enda som fått någon färg alls är min näsa och översidan på min högra fot, som bestämde sig för att bli svårt bränd). Medan andra går runt med vackra sommarspiror visar jag upp mina myggbett, blåmärken och rivsår. Precis som när jag var liten. Så en vecka fick jag känna mig som ett sommarbarn i alla fall.

Mest kontrastrikt var avsaknaden av brus. Luftkonditionering, datorer, ventilation, telefonsamtal… bedövande tyst, trots ständigt fågelkvitter och vågskvalp. Konstigt, det där. Mina öron behövde verkligen vila.

Det är hemskt, men nu när jag inte har mer ledighet längtar jag mer till höstmys, jul och nästa vår… Man kanske skulle gå i ide redan nu.