I feel like a technical genius

image

Right, day 2 of this seminar will be over in a couple of hours, and I am feeling quite intelligent. I mean, I’m sitting in a room with a bunch of guys that’s been in the business for years and I’m still in the race. Never underestimate how much you learn about a system when helping stressed out customers for a couple of years. I managed to program some pretty nifty macros. I’m thinking also that having a basic understanding for programming gives me a head start over the dudes who are more used to wire bending and old button pushing.

I’m really not that technical

image

Still I find myself on a very technical 2-day seminar and I’m getting stuff. I guess having a dad and brother in the business counts for something. Plus having spent 3 years talking to technicians and installers on the phone, listening to them mumbling, swearing and trouble shooting because they had no one else to talk to.

I’m actually enjoying this. Damn.

Contact (Photo Sunday)

There is a great Swedish group on Flickr called “Fotosöndag” (Photo Sunday) that presents a theme every week, and then on Sundays you post it and tag it and you get to see how cleverly everybody interpreted it. Pretty awesome, if you ask me. Some shots are pretty straight forward, some are way out there, and it doesn’t matter what camera you have or if you’re a pro or an enthusiast, everybody is welcome.

This week the theme was “Contact”, and I had some fun ideas, but I felt I’d rather get it done with something uncomplicated than stress out and try some crazy stunt. So, in all simplicity, this is my version of Contact:

 

 

And of course, you can also see it on my tiny Flickr account. I created a set just for Photo Sundays, hopefully it’ll grow!

 


Flattr this

Positive Negative: Finding an old trip

I continue with my Positive Negative project and have now gone through fourteen batches of old negatives, scanned some of the pictures and then tossed the negatives away. There have not been a lot of pictures even worth scanning, but I picked out some favourites from some occasions. It feels really good to get all this in order, there really is no point keeping boxes of old negatives. So far I haven’t found one photo I think I will actually ever want to print to paper copy ever again, so the scanned files will do.

I found these old pics from around 1997 when me and my friend Sara from upper secondary school rented some bicycles and biked around Gotland. I actually went camping voluntarily!  Bah, I look so young… We made it around the entire route we planned, no rain, not starving, no major injuries. I think it was my first vacation “on my own”, so to speak.

 


Flattr this

Min Morbror Trollkarlen

Jag växte upp som bokmal. Boksamlingar fascinerade mig redan långt innan jag kunde läsa; mamma hade rader av fina böcker i bokhyllan, några i halvfranska band med guldbokstäver på. Jag vet inte varför, men jag associerade alltid böcker med piratskatter. Tror det kommer från några tidiga och hopblandade intryck från Min Skattkammare och Rövare i Kamomillastad.

På vårt bibliotek i Huddinge hade de högläsning för barn vissa dagar i veckan. De hade inrett ett mysrum i källaren med massor av stora kuddar och jag tror det var drakar och slott och sånt målat på väggarna. Jag har vaga bilder av Hasse Alfredssons blommiga falukorv. Sen när vi skulle börja ettan fick vi gå på studiebesök i deras bibliotek året innan. Döm om min förvåning när vi alla blev tilldelade en tredjeklassare som skulle läsa högt för oss, och vi smågluttar fick välja en varsin bok.

När jag lärde mig läsa var det en otrolig frihet. Man kunde ju låna hur många böcker som helst på biblioteket! Det var ju helt galet! Jag tror att mellanstadiet och högstadiet var den period jag läste som allra, allra mest. Det fanns liksom ingen hejd. Jag kommer ihåg sommarlov då jag alltid gick och lade mig med en bok och läste tills fåglarna började sjunga på morgonen.

De böcker jag läste om flest gånger var C.S. Lewis sju böcker om Narnia. Jag var för liten för att fatta alla kristna referenser och ta illa upp av mansnormativa moralkakor; jag älskade dem för berättelserna och fantasin. Det var första gången jag läste en serie böcker på rad, när man kände igen sig i världen och fick träffa karaktärer man kände igen. Man kan lugnt säga att detta var min inkörsport till Fantasy och SciFi och detta ledde snabbt vidare till ”Oändliga historien”, ”Momo och kampen om tiden”, ”Sagan om ringen”, ”Trollkarlen från Övärlden” (och ja, jag erkänner, ”Sagan om Belgarion”) …

Min favoritbok i serien var i alla fall alltid ”Hästen och hans pojke”, och tyvärr är det en bok som inte uppmärksammas så ofta. Samma sak med ”Min morbror trollkarlen”. Det är ju kronologiskt sett den första boken i serien, men var om jag inte minns fel den han skrev sist. Hur som helst hoppas den över, det är alltid bok två som filmatiseras för långfilm eller TV. Det är lite trist; det är ju liksom där det börjar, det är där man introduceras för ”skogen mellan världarna” och fattar att Narnia är ju bara en av dem.

Nu snubblade jag dock i på DN och såg följande rubrik:
C S Lewis “Min morbror trollkarlen” blir film

Och det kommer ju ta år och vem ska spela häxan och hur kommer de porträttera London blir det ens av och hurra! Jag blev i alla fall väldigt glad. Vem vet, kanske leder det till att de gör en film av ”Hästen och hans pojke” också. Det vore grymt. I alla fall om man lyckades få till den utan att spela allt för mycket på stereotyperna.

Årets Bild 2011

Det här är ett sånt inlägg då jag önskar att jag var lite fräckare och vågade posta folks bilder. Men det finns gott om länkar därute!

Årets Bild gick av stapel här om dagen, i år med 15 klasser. Det här är Sveriges äldsta (och största) tävling för profesionella fotografer, och har arrangerats av PFK (Pressfotografernas Klubb) sedan 1942. Juryn fick utvärdera 4 633 bilder i år. Tufft jobb!  (Tufft som i svårt). De får alltså ta sig an HELA materialet. När jag tittar på några av de vinnande bilderna kan jag inte hjälpa att jag får en hisnande känsla i magen. Tätt inpå döden, många av dem.

I år fick fotograferna på Aftonbladet hela 11 utmärkelser, varav sju gick till Magnus Wennman, som också blev “Årets pressfotograf”. Väl unt, han är en berättare av rang. “Årets bild” gick däremot till Peter Wixtröm, som tog bilden på självmordsbombaren i Stockholm i december förra året. Sveriges första självmordsbombare. Initiellt kunde jag inte bestämma mig för om jag trodde (känner/fabulerar) att priset delades ut för själva nyheten eller för själva fotot. Men det är verkligen ett känsloladdat foto. Trots att det förmodligen vimlar av människor, blåljus, avspärrningar och sirener runtomkring ligger denne döde man ensam i bilden. Det är ett fruset och tyst ögonblick. Han hade ett syfte, men det enda som hände var att en familj förlorade sin far. Så slutgiltigt, så onödigt.

Juryns motivering för Årets Bild 2011:
“Perspektivet och den grafiska enkelheten styr betraktarens uppmärksamhet mot den obehagliga sanningen. Bilden är både brutal och utlämnande. Terrorn är inte längre ett hot mot Sverige – den är ett faktum.”

 

Även DN kammade hem en del priser, fem stycken, och bland annat fick Anette Nantell första pris i kategorin “Årets vardagsliv i Sverige”. Bilden kommer från ett bildreportage om Alia Khalifa (som till exempel avböjde att skaka hand med finansminister Anders borg). Den vinnande bilden visar henne och hennes vänner när de bowlar i Rinkeby Bowlinghall.

Båda tidningarna har så klar bilder och bildspel på sina hemsidor. Man kan också se ett bra bildspel på SVD.

 


Flattr this