Värmebölja & vätskekontroll

Först var det väldigt kallt, väldigt länge. Så in i märgen kallt att man inte riktigt visste hur man skulle stå ut. Sen skulle det bli vår men det var minusgrader i maj. Jag åkte till Italien i två veckor. Det var inte mycket varmare när jag kom hem, så jag utsatte mig själv för en värmechock och åkte till Grekland och satt i skuggan en vecka. Så kom midsommar, och det regnade inte på midsommarafton, hör och häpna!

Nu har vi någon slags tropisk hetta och värmebölja och rekord. Jag är verkligen inte konstruerad för värme. Det är inte riktigt min grej. Jag kämpar mig över broarna på min cykel, det är 24 grader varmt redan vis sjutiden på morgonen. Jag sitter lealös i min soffa och känner svetten rinna nedför min rygg. Jag orkar knappt spela, ens en gång. Ge mig spöregn och åskväder, ge mig krispiga höstdagar!

Värmen gör att folk beter sig konstigt. Till exempel försöker de göra inbrott i mitt cykelförråd.  Inte för att de lyckades ta sig in, det var väl för varmt för att de skulle orka bända ordentligt med kofoten.

Nu ska jag säga något oerhört svenskt: “Man ska ju inte klaga på värmen, men”… jag blir galen! Jag kan ju inte ligga i solen och glassa, jag får ju solsting och bränner mig tills jag ser ut som en kräfta och sen flagar allt mitt skinn bort! Och jag kan ju inte direkt sitta på en skuggig utomhusservering och dricka öl hela sommaren. Eller?

Jag lever för de få månader om året då vädret är i perfekt balans, med bleka solstrålar och sval luft och lagom få plusgrader så man får vira in sig i en mysig sjal och dricka varmt kaffe på stan. När det är okej att sitta inomhus och organisera sina foton. När man kan ta en promenad utan att behöva duscha när man kommer hem.

Jag kanske bor i fel land. Egentligen.

/Blekfisen