My bag, my bag, my lovely camera bag

…Check it out!

Har suktat efter denna väska hur länge som helst, har verkligen behövt en ny till min kamera och det extra objektivet. Och filtren. Och alla småprylar som remoten, och batteriladdare… Jed och jag var inne i en fotobutik igår, och jag fingrade på olika väskor, men blev inte riktigt förtjust i någon. Men på lunchen idag sprang jag in på Japanfoto på Frihemsplan, och hittade denna, på rea! Och nu är den min. Jag är redo för Skottland! WOOT!

Det där med att fotografera

Jag har fotat mycket ända sen jag var en liten tösabit med en min första kompaktkamera. Minns hur jag sparade och sparade veckopeng och julklappspeng tills jag kunde köpa en alldeles egen kamera. Så här i efterhand kan jag ju misstänka att älskade mamma och pappa sköt till en del pengar, men då, när jag var kanske 7 år gammal, trodde jag att jag köpte den helt själv, och jag fotade för glatta livet! Det finns HÖGAR av helt onitressanta bilder på småfåglar och blommor och stenar och träd.

Icke att förglömma är alla foton från 4 års ridläger på Sindarve på Gotland. Jag tog flera rullar varje gång på de älskade hästarna. Numera har jag ingen som helst aning om vilket år som är vilket. Alla hästarna var fjordhästar, nämligen. De ser liksom likadana ut allihop.

Då och då hittar jag fortfarande oframkallade rullar hemma som är en si så där 15-20 år gamla. Det är oftast fjordhästar på dem när jag framkallar dem. Någon gång i framtiden ska jag välja ut en enda bild ur den där skokartongen, den ultimata ridlägerbilden som representerar alla mina år där på Sindarve, spara den bilden, och kasta alla andra. För precis som att fjordhästarna såg likadana ut såg alla hästtjejer likadana ut, och tog jag, som inte var någon mästarfotograf, alltid likadana bilder varje år.

Som alla andra 70-talister gick jag media i gymnasiet, och den roligaste kursen var så klart inte den inrikting jag valt, utan fotokursen. Vi fick låna kameror i skolan, men jag fick också låna min pappas gamla Pentax, en systemkamera han själv började använda när han var 17-18. Den var helt analog, helt manuell, man fick titta i sökaren och vrida in skärpan för hand, se så att de små strecken befann sig ungefär där man ville och räkna ut slutartider i huvudet.

Vi fick framkalla våra egna bilder! Min vän Sara var väldigt duktig på det, hon fixade till och med ett eget labb hemma i klädkammaren! Mindre bra gick det för mig, som har fobi för kemikalier.

Någon gång under årens lopp investerade jag i min alldeles egna analoga systemkamera, en Canon EOS 300. Det måste ha varit 2001, för jag hade med mig den till Italien när jag var 22, och den modellen släpptes först 2000. John, som är duktig på foto, hjälpte mig att välja ut den, och tipsade om ett bra objektiv, mitt Sigma som jag var så himla nöjd med. Vilken revolution! Autofokus! Automatisk exponering! Man behövde bara hålla upp den och klicka och det blev en bild med skärpa i! Som var SÅ mycket mer än något man kunde göra med en tråkig kompaktkamera.

Speciellt förtjust blev jag i att fota med monokroma filmrullar, jag tyckte det blev snyggare än med ren svartvit, men det var lika billigt (allt är relativt) att framkalla som en vanlig färgrulle. Bland annat gav jag mig ut till skogs med min kompis Linus och fotade.

Men så var det det där med automatiken. Det blev ju så smidigt. Jag kunde ju ställa om den till manuellt läge, men gjorde sällan det, och i slutändan lärde jag mig i inte kameran så bra. Jag försökte ibland,men allt jag lärt mig med pappas gamla Pentax var som bortblåst. Men jag tog bilder för glatta livet.

Till slut blev drömmen om en digital systemkamera sann. För några år sedan blev en Canon EOS 400D min. Med en digital kamera är möjligheten att testa total. Svartvitt, färg, bländare och slutare, RAW, HDR, porträtt, landskap, natt och dag, det är ju bara att försöka! Blir det inte bra kan man radera bilden och försöka igen.

Men problemet var fortfarande detsamma, jag experimenterade väldigt lite med manuella inställningar och jag lärde mig inte kameran ordentligt. Det fanns egentligen ingen att dela intresset och fördjupningen med.  Men det ska sägas att de förinställda valen på den så kallade “kreativa zonen” gör mycket för bilderna, vad gäller färger och ljus.

För något år sedan tog längtan och intresset för fotografering fart igen, när jag upptäckte att de  börjat tillverka Lomo LC-A kameror igen. Jag läste en del om den när jag var yngre men fick aldrig tag på någon. Men nu lyckades jag införskaffa en som jag genast blev kär i. Självklart ser jag ju ironin i att jag plötsligt brinner för att fota med en rysk plastkamera som tar bilder med mycket varierande resultat, som man inte kan zooma med, fokusera med eller har någon kontroll över, som man måste stoppa i en vanlig filmrulle i, en kamera där man inte vet resultatet förrän allt är framkallat… Men nu ville jag prova saker.

Så träfffade jag Jed, som en sen julklapp var han. Vi upptäckte att vi hade rätt mycket gemensamt.  Till exempel gillar han också att fotografera. Han har också en Canon EOS 400D (skillnaden är att han vet hur han ska använda sin). Han brukade också ha en EOS 300. Han är väldigt bra på att förklara, när man frågar. Det visar sig att min kamera har massor av funktioner som jag trodde att den saknade. Och en del som jag inte visste fanns.

Det finns få saker som är så inspirerande som att umgås med likasinnade. Att umgås med någon som har samma intresse. Jed inspirerar mig.

No Shit?

image

Ute på lunchen med en glass. Alltså, det är sabla varmt ute, bara så att ni vet.

Värmebölja & vätskekontroll

Först var det väldigt kallt, väldigt länge. Så in i märgen kallt att man inte riktigt visste hur man skulle stå ut. Sen skulle det bli vår men det var minusgrader i maj. Jag åkte till Italien i två veckor. Det var inte mycket varmare när jag kom hem, så jag utsatte mig själv för en värmechock och åkte till Grekland och satt i skuggan en vecka. Så kom midsommar, och det regnade inte på midsommarafton, hör och häpna!

Nu har vi någon slags tropisk hetta och värmebölja och rekord. Jag är verkligen inte konstruerad för värme. Det är inte riktigt min grej. Jag kämpar mig över broarna på min cykel, det är 24 grader varmt redan vis sjutiden på morgonen. Jag sitter lealös i min soffa och känner svetten rinna nedför min rygg. Jag orkar knappt spela, ens en gång. Ge mig spöregn och åskväder, ge mig krispiga höstdagar!

Värmen gör att folk beter sig konstigt. Till exempel försöker de göra inbrott i mitt cykelförråd.  Inte för att de lyckades ta sig in, det var väl för varmt för att de skulle orka bända ordentligt med kofoten.

Nu ska jag säga något oerhört svenskt: “Man ska ju inte klaga på värmen, men”… jag blir galen! Jag kan ju inte ligga i solen och glassa, jag får ju solsting och bränner mig tills jag ser ut som en kräfta och sen flagar allt mitt skinn bort! Och jag kan ju inte direkt sitta på en skuggig utomhusservering och dricka öl hela sommaren. Eller?

Jag lever för de få månader om året då vädret är i perfekt balans, med bleka solstrålar och sval luft och lagom få plusgrader så man får vira in sig i en mysig sjal och dricka varmt kaffe på stan. När det är okej att sitta inomhus och organisera sina foton. När man kan ta en promenad utan att behöva duscha när man kommer hem.

Jag kanske bor i fel land. Egentligen.

/Blekfisen

WP Troubles

Something happened when I updated my WordPress for this blog and now my Visual Editor is broken. Just on this blog though, not on my crafting blog, where the update went fine. So now I’m lost i various forums and threads and looking trough my cgi-bin for files that are just not there. Frick!

Jag och alla galningar

De enda människorna som befann sig på Hornstulls busshållplats strax efter 6 denna morgon var jag och ett par som skrek på varandra (De skrek på varandra. Jag var inte inblandad. Tack och lov). Alla andra är på semester. Bah.

Everyone goes through and experimental phase

Ok, I’ve been sorting through a vast variety of WordPress themes and trying them out, it’s hard to find something that suits all your preferences at once. I’ll probably try another one soon again, but I thought this was pretty, and I felt a bit girly, so there you go.

I just feel like I have been fiddling around with the style sheets so much on my previous themes, using the “trial and error” method, not really knowing what will work or not until I’ve tried it and it’s gone horribly wrong.

All in all there is a lot of new voodoo-virtual-digital-gadgety things going on in my life right now, and I enjoy it all very much. Some things just get to you, get stuck, seeps into your skin and brain, and after a while you don’t really remember what it was like before all that (like Facebook, Twitter, Tumblr, Google Reader, and so on). You sort of get used to being hooked up with virtual crack AllThe Time. Especially if you make it easier for yourself by getting an Android phone, and a tiny Netbook, and better connection all in all.

Also, I’m trying to get some different widgets to work, among them the Flickr widget, but no such luck I’m afraid. Would be nifty to be able to post a flickr directly from the WordPress Dashboard, but I haven’t figured it out yet. So for now this embedded photostream will have to do: