I år har jag faktiskt en idé

NaNoWriMo närmar sig! Det visar sig att detta blir femte året jag är med. Jag ha ju inte lyckats hittills, men någon gång ska vara den första tänker jag, så jag kan ju nite gärna låter bli. Vare sig man klarar det eller inte så är det vansinnigt kul (med betoning på vansinnigt).

Timingen för hela grejen har alltid varit lite illa (flytt, uppsatsskrivande, kris och kravaller)  men i år känns et det spontant som att jag har en mycket bättre utgångspunkt än jag brukar ha.

I år har jag dessutom en massa idéer. Inte bara en vag plot (“…och det hela ska liksom kretsa kring en symbolisk färg typ blå”) utan faktisk karaktärer som dykt upp i hividet, platsen de bor på, hur det hela hänger ihop. Alltihop är lite out there, men det är nog bra, jag tror inte jag skulle fixa att skriva den Stora Allvarliga Romanen under NaNohetset, jag vill ju leka och ha kul 😉 Jag bekymrar mig inte så mycket över att det blir stereotypt, jag kommer skriva något som jag själv skulle tycka va underhållande att läsa.

Det fina med att ha en grundläggande idé, ett slags ramverk och några karaktärer på lut är att plötsligt lägger man märke till saker, man blir inspirerad och hittar teman, citat, bilder, miljöer som passar in.  Det är najs. Det är bara att börja samla.

Mitt i NaNon levereras förhopningsvis min soffa. Färdigmonterad, uppburen och placerad av två starka karlar, min soffa som jag valt, och så är det bara att slå sig ner och skriva klart alltihop. 50 000 ord på 30 dagar. Klart jag fixar det i år!