"Like sands through the hourglass, this is the days of our…"

Mitt liv vändes upp och ner i början på sommaren och hela påsen med planer för mitt liv hälldes ut och rann iväg, som kantstötta äpplen eller den där spillda mjölken. Den framtid som i flera år var så tydlig och klar rycktes undan, mot all förmodan var det inte meningen att det skulle bli så.

Nu känns det som om jag är tillbaka på ruta noll. Mitt liv börjar om, jag måste göra allt från början igen. Hela situationen känns fortfarande helt absurd. Kan inte riktigt skaka av mig känslan av att jag står där övergiven på en ekande stor parkering och känner mig överraskad och dum.

Men det ordnar sig, saker blir gjorda och livet går faktiskt vidare. Framför mig finns en underbar höst. Jag börjar trivas med mig själv igen. Jag börjar hitta tillbaka till något som var förlorat. Jag går inte längre runt och väntar. Det är en befrielse.

2 Replies to “"Like sands through the hourglass, this is the days of our…"”

  1. Hej vännen!
    Ibland inser man att man ses och hörs alldeles för sällan… Jag är hur som helst glad att ditt liv börjar komma på rätt köl igen! Och något jag kom att tänka på är idén som vi hade för… typ ett år sen om att fira våra 15 (!) år som vänner på något vis den här hösten. Officiellt eller bara vi, men det vore fantastiskt roligt att få träffas och … ja. Ses, bara.

    Kram!

  2. Hej! Kul att höra från dig! 🙂 Har med spänning följt husbygget på fejjan, så kul att se alla bilder!

    Att ses är bra, att fira är ännu bättre! Jag tänker mig något bubbligt til detta evenmang, bara vi eller en drös fina människor är båda två bra alternativ!

    Kram
    Jennie

Comments are closed.