Den lilla stroganoffen som kunde

Ok, hemmakväll med Etta James, en flaska rött och matlagning, här kommer mitt recept på Biff Stroganoff. Observera att allt är relativt här i livet, och att det som specas i början nog modifieras lite vart efter:

Jennies Biff Stroganoff

4-6 portioner
40 min – 2 timmar

  1. En flaska lagom gott rödvin
  2. 800 gr – 1 kg biff (typ högrev, fransyska, whatever)
  3. En påse charlottenlök
  4. En vitlök
  5. Svamp! (100-200 gr champisar kanske?)
  6. 2 msk tomatpuré
  7. 2 msk eller mer god senap
  8. Lite vetemjöl
  9. Vatten, 3-5 dl
  10. 1 tärning mörk oxbuljong
  11. Kalvfond
  12. Matlagningsgrädde
  13. Salt och peppar
  14. Smör

Häll upp ett glas vin. Låtsas att det har luftats och drick hälften. Sätt på ugnen på 200 grader.

Strimla köttet i ganska robusta bitar och fräs i en teflonpanna med lite smör. Häll över i en gryta vartefter. Smält mer smör i pannan.

Skit i att strimla charlottenlöken. Skär av topp och rot, upptäck att den har en mitt, skär ungefär i mitten, skala av ytterhöljet, släng ner i teflonpannan tillsammans med ex antal skalade vitlöksklyftor. Ha på lite god olivolja om det fastnar. Känn doften av lök som blir så där härligt genomskinlig tillsammans med smör och olivolja. Drick mer vin.

Häll över löken i grytan tillsammans med köttet. Upptäck att du har torkade trattkantareller i skåpet, lägg dem i en skål med lite varmt vatten så de får svälla. Fräs upp lite champinjoner. Hela? Halva? Kvarts? Fastnar de kan du ha i lite vatten och kanske lite kalvfond. Hmmm. Mmm, vin!

Koka ur teflonpannan med oxbuljong. Häll i den torkade svampen samtidigt så får det koka ihop lite.

När allt är färdigstekt och ligger tillsammans i fin gemenskap i grytan tillsätts tomatpurén, senapen och mjölet. Rör om som sjutton. Häll på buljongen. Häll i en massa rödvin. Låt puttra.

Kom på att du vill ha ungnsstekta rotfrukter till och inte tråkigt jasminris. Svär lite och drick lite mer vin. Rota fram rotfrukterna ur kylen. Skala, hacka, lägg i en bunke (typ, vadsom, färsk brysselkål, morötter, palsternacka, kålrot, vad vet jag? Men var inte snål med morötterna för det är dem alla äter upp först). Hacka dem mindre eftersom du har ont om tid… relativt sett… för köttet blir ju mörare om det får puttra en stund. Häll över olivolja, fikonglaze eller balsamvinäger, flytande honung och örtsalt. Släng in i ugnen. Slå på varmluften för att kompensera att du glömde grönsaksjävlarna för en halvtimme sen.

Kontemplera hur gott det hade varit om du haft lite rosmarin hemma till grönsakerna.

Häll upp mer vin.

Ge katten tonfisk så att du får laga mat ifred.

Rör runt i den puttrande grytan. Tillsätt sherry. Lite till. Eller kanske konjak om du inte har sherry.  Eller kanske fulwhisky. Peppra med vitlökssaltet du köpte på krusmyntagården i somras. Peta lite i grönsakerna med en sticka. Drick mer vin. Fundera på om du ska ha i lite parmesan i stroganoffen också och bestäm dig för att det inte är en bra idé.

Häll i matlagningsgrädde i stroganoffen. Låt puttra lite till. Poke the veggies.

Lägg upp receptet på din blog medan du dricker upp resten av vinet. Maten är snart klar. Sjung med i Stormy Weather eller At Last. Tänk på grannarna. Bestäm dig för att nu får maten för fan vara klar och ät.

Templates

Templates.com blog postar många intressanta saker om webdesign och digital grafik, så väl som rätt många bra tips och trix.

Jag har länge varit dragen till estetiken runt steampunk. Återigen kan jag tacka nätet för allt fantastiskt man kan hitta! Lyckligtvis har Steampunk nu blivit en slags trend så man kan ju hoppas att det sprider sig in i modevärlden till exempel 😉

Hur som, grym grafik, länkar till intressanta portfolios, so much goodness: here.

 

Jag Hjärta Internet

Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Vad skulle vi göra utan internet? (Ja, självklart bidrar internet till mycket hemsk, men jag personligen anser att internet är ett himmelsk shangri la som hjälper till att sprida kärlek och inspiration och en dag utan uppkoppling får mig att kallsvettas).

Jag jobbar extra i bunkern denna helg, och en söndagmorgon på jobbet är ganska lugn, man kan dricka sitt te och låta tankarna vandra en aning. Just denna morgon satt jag här med min halvliterskopp earl grey och letade efter bilder som skulle inspirera mig inför NaNoWriMo, jag har en vag aning om hur stadsmiljön ska se ut men jag ville hitta lite konkreta detaljer. Och hittar då en blog som skrivs av denne man:

I’m a hypercreative scholar, musician, writer, and artist, husband to Jenica, my wonderful wife, father to Gunnar and Dacy, doctoral student at the University of Alberta, English instructor at The King’s University College and MacEwan College, as well as Game Master for a Steampunk Middle Earth Roleplaying Campaign.

Och det gjorde mig glad. Och att läsa hans blogg gör mig glad. Så nu finns han med på min lista. Jag vet inte, jag svamlar, men vad jag vill ha sagt är att jag tycker att det är så urbota roligt att oavsett vilka intressen man har i livet, om det så är att samla på vykort på prickiga grodor, så kan man ge sig fan på att det finns fler där ute i världen som gör det, och om det så är någon som bor i minsta staden i Alaska och på en kobbe i Ålands skärgård (och har uppkoppling) så kommer de som är intresserade av det här ändå kunna upptäcka att de inte är ensamma, ändå kunna knyta an, ta del av varandras erfarenheter osv.

Hur skulle t.ex. en grej som  National Novel Writing Month, som startade i San Fransico 1999, med 21 deltagare, ha kunna växa och bli en internationell rörelse (med 120 000 deltagare förra året)?

Hur som helst, idag är “hitta inspirerande bilder som passar in i temat” dagen för mig. Och den stora koffeindagen, för jag är helt galet trött den här helgen. Jag känner att jag förbereder mig mycket mer i år än jag gjort tidigare, men jag har en tydligare idé i år. Tror jag. Jag får se, jag måste försöka sammanställa alla konstiga lappar och anteckningar jag gjort hitills (bara det är som en arkeologisk upptäcktsfärd med ett behov av en rosettsten).

Annars är jag helt för konceptet “No Plot, No Problem”. NaNoWriMo handlar inte om att skriva ett stort mästerverk i all hast, det handlar om att bryta ner sina murar, våga kliva utanför sin lilla låda och få tyst på den där självmedvetna, kritiska rösten inne i skallen som till och med är missnöjd med typsnittet.

I år har jag faktiskt en idé

NaNoWriMo närmar sig! Det visar sig att detta blir femte året jag är med. Jag ha ju inte lyckats hittills, men någon gång ska vara den första tänker jag, så jag kan ju nite gärna låter bli. Vare sig man klarar det eller inte så är det vansinnigt kul (med betoning på vansinnigt).

Timingen för hela grejen har alltid varit lite illa (flytt, uppsatsskrivande, kris och kravaller)  men i år känns et det spontant som att jag har en mycket bättre utgångspunkt än jag brukar ha.

I år har jag dessutom en massa idéer. Inte bara en vag plot (“…och det hela ska liksom kretsa kring en symbolisk färg typ blå”) utan faktisk karaktärer som dykt upp i hividet, platsen de bor på, hur det hela hänger ihop. Alltihop är lite out there, men det är nog bra, jag tror inte jag skulle fixa att skriva den Stora Allvarliga Romanen under NaNohetset, jag vill ju leka och ha kul 😉 Jag bekymrar mig inte så mycket över att det blir stereotypt, jag kommer skriva något som jag själv skulle tycka va underhållande att läsa.

Det fina med att ha en grundläggande idé, ett slags ramverk och några karaktärer på lut är att plötsligt lägger man märke till saker, man blir inspirerad och hittar teman, citat, bilder, miljöer som passar in.  Det är najs. Det är bara att börja samla.

Mitt i NaNon levereras förhopningsvis min soffa. Färdigmonterad, uppburen och placerad av två starka karlar, min soffa som jag valt, och så är det bara att slå sig ner och skriva klart alltihop. 50 000 ord på 30 dagar. Klart jag fixar det i år!

"Like sands through the hourglass, this is the days of our…"

Mitt liv vändes upp och ner i början på sommaren och hela påsen med planer för mitt liv hälldes ut och rann iväg, som kantstötta äpplen eller den där spillda mjölken. Den framtid som i flera år var så tydlig och klar rycktes undan, mot all förmodan var det inte meningen att det skulle bli så.

Nu känns det som om jag är tillbaka på ruta noll. Mitt liv börjar om, jag måste göra allt från början igen. Hela situationen känns fortfarande helt absurd. Kan inte riktigt skaka av mig känslan av att jag står där övergiven på en ekande stor parkering och känner mig överraskad och dum.

Men det ordnar sig, saker blir gjorda och livet går faktiskt vidare. Framför mig finns en underbar höst. Jag börjar trivas med mig själv igen. Jag börjar hitta tillbaka till något som var förlorat. Jag går inte längre runt och väntar. Det är en befrielse.