Twideldi, twidelda

Jag är ganska insnöad på Twitter just nu. Det är så fascinerande att se hur snabbt saker sprider sig, hur människor man följer, oberoende av varandra, sprider budskap vidare (se kolumnen “Trending Topics” för att se vad det twittras om mest just nu  – i skrivande stund “Wolverine”, Swine Flu och så Whedon’s projekt “Dollhouse”). Uppdateringar och livstecken i en strid ström från hela världen i form av max 140 tecken. Just begränsningen gör att folk blir väldigt fiffiga. En del twitter är informativt, en del bloggigt, en del poetiskt.

Jonathan Carroll uttrycker det så här:

WhiteTwitter is like sending a telegram in the old days when you paid for every individual letter– it taught you to keep things short and sweet


Neil Gaiman är ju som bekant min favoritförfattare, han twittrar och är rolig att följa. Man får också en insikt i hans fanskara 😉 Och då känner jag mig så där härligt nördig. För jag inser ju att jag är en av dem. Är vi tillräckligt många och har vi tillräckligt många likheter för att skapa en gaimanistisk subkultur?

Twistori är rätt faschinerande också 🙂