Bouncing around

OK, today’s catch while surfing around:

Through Jonathan Carroll’s Twitter I found this, Paintalicious.org, a blog with loads of interesting graphics. One post mentions Michelle Arakujo, her webpage and her blog.

Her works draw heavily upon children’s stories, characters with fantastically imaginative narratives that depict the qualities that make people unique. She’s influenced by Tim Burton, Walt Disney, Miyazaki, Kay Nielsen, Klimt, fairytales, performance art, vintage photography, music, literature, animation, silent cinema and world cultures.

"Found Objects"

Through Terry Pratchett’s Twitterfeed I found Michael Marshall Smiths blog and this:

I like things that sit on the border between chosen and random, where at least part of their appeal comes from the non-aesthetic of happenstance and utility, roughened by time. The colour and look of old urban buildings, of abandoned homesteads in the American West, of tumbledown farmhouses in rural France. Objects stacked in a back alley. The pattern of rust on old locks and doorways. The semi-random position of chairs outside a café after a long day of use, placed to support conversations that are no longer taking place, and which the participants may already have forgotten.

It’s just a nice and comfy feeling when you found someone who puts into writing exactly what you’ve been thinking about. I like what he writes. So he’s on my blogroll now. That’s all I wanted to say 🙂

Saker man hittar

Frukostte och laptop, så börjar oftast min dag. Kolla mailen, kolla de vanliga hemsidorna, lite bloggar, Twitter… på med hörlurarna, in på last.fmblip.fm eller sr.se, beroende på humör. Glädjas över all musik man hittar. Glädjas över all gammal musik man hittar som man glömt bort. Mer te om det hinns med, som idag då jag är ledig.

Sitter och funderar på hur Internetberoende jag är egentligen. Jag är alltid uppkopplad hemma, alltid uppkopplad på jobbet. Internet tillhör helt enkelt min vardag. Men jag tröstar mig med att jag inte har någon fancy mobil som jag sitter och surfar med när jag är ute på stan eller umgås med vänner, och att jag sällan har behov av nätet när jag är på semester eller ute på landet, så det kanske inte är så farligt trots allt. 😉

Älskar att hoppa runt på nätet – ibland känns det som att hela nätet är en enda skattkarta och beroende på hur många steg du tar åt ena eller andra hållet så hittar du en liten skatt som du inte hade hittat utan ledtrådar och vägvisningar.

Som denna sida till exempel, Fifty-Two Stories, från Harper Perennial.

At Harper Perennial, where I work, we traffic in stories of all kinds. And we have a special fondness for the short story—self-contained, crystalline, newborn, perfect. This year we’re celebrating the thriving art of the story by sharing a new one every week: most of them new, a few of them classics, from authors you know and some you don’t, each of them treasurable in its language or wit or human insight. And we’d love to have you join us! Watch this space and enjoy.

Twideldi, twidelda

Jag är ganska insnöad på Twitter just nu. Det är så fascinerande att se hur snabbt saker sprider sig, hur människor man följer, oberoende av varandra, sprider budskap vidare (se kolumnen “Trending Topics” för att se vad det twittras om mest just nu  – i skrivande stund “Wolverine”, Swine Flu och så Whedon’s projekt “Dollhouse”). Uppdateringar och livstecken i en strid ström från hela världen i form av max 140 tecken. Just begränsningen gör att folk blir väldigt fiffiga. En del twitter är informativt, en del bloggigt, en del poetiskt.

Jonathan Carroll uttrycker det så här:

WhiteTwitter is like sending a telegram in the old days when you paid for every individual letter– it taught you to keep things short and sweet


Neil Gaiman är ju som bekant min favoritförfattare, han twittrar och är rolig att följa. Man får också en insikt i hans fanskara 😉 Och då känner jag mig så där härligt nördig. För jag inser ju att jag är en av dem. Är vi tillräckligt många och har vi tillräckligt många likheter för att skapa en gaimanistisk subkultur?

Twistori är rätt faschinerande också 🙂

Kaffesagor

Espresso Stories – Tales you can swallow in a single gulp.  Jag som koffeinist och café-hangaround kan ju inte låta bli att charmas av detta. En berättelse som inte får vara längre än 25 ord, vanligtvis sammansatt av en, max två meningar. Lite Haiku känsla; kort, koncist, med mening.

Det finns en uppsjö av genrer också 🙂

Kan inte låta bli att jämföra lite med tjänster som Twitter, microbloggande där man får skriva max 140 tecken, där en hel del inlägg skriv i litterär anda. Det finns personer som skrivit hela romaner via Twitter (bah, kan inte hitta länkarna till det nu bara för det).  Min favorit att läsa där är definitivt Jonathan Carroll.

Jag kan definitivt tänka mig att pröva på lite Espresso Stories, men jag skulle helst göra det medan jag faktiskt dricker en Espresso!

Sharing is Caring

I am a veteran teacher of writing to everyone from university level to little kids. I offer these writing exercises in the spirit of the Internet as a place for a new kind of community of sharing and exchange. I call them “exercises” rather than “prompts” or “lessons” because I think of them as ways to strengthen the writing muscles that you already have and as ways to expand your range of techniques. Meredith Sue Willis

There are a lot of interesting excerises at Meredith’s: http://www.meredithsuewillis.com/writingexercises.html! Might help to get things going.