Aunt Irma

Faktiskt så har måndag och tisdag varit helt usla dagar, för jag har varit så himla trött! Visst, jag går upp 05.00 varje dag denna vecka, men att gå upp tidigt är inte ett problem längre, jag har vant mig. Men fasiken alltså, jag har varit trött, hängig, lite små-ledsen så där utan orsak, omotiverad, planerat saker som jag inte gjort sen, vilket gjort mig ännu mer deppig…

Självklart, när molnen skingrat sig lite, så fattar jag ju VARFÖR jag mått som jag mått. Trög mycket? Det är för ju löjligt hur jag en gång i månaden förstår först efteråt vad till och med en av mina kompisar på jobbet fattar vid första anblicken.

För att citera Jen från en av mina favoritserier:

Jen: I’ve got Aunt Irma visiting.
Moss: Oh. Do you not like aunt Irma? I have an aunt like that.
Jen: It’s my term for… my time of the month.
Roy: Oh.
Moss: What time of the month? The weekend?
Jen: No!…
Moss: Does aunt Irma visit on the weekend?
Jen: You know, it’s high tide.
Moss: But we’re not on the coast.
Roy: Moss!
Jen: I’m closed for maintenance.
Moss: Closed for maintenance?
Roy: Moss!
Jen: I’ve fallen to the Communists.
Moss: Well, they do have some strong arguments.
Roy: Carrie, Moss! First scene in Carrie!
Moss: [Very uncomfortably] Oh… okay. Yeah, yeah, yeah. No, no. Yeah. No, uh-uh.

Hur som helst, idag är faktiskt en bättre dag – även om jag inte trodde att det skulle bli det imorse. När jag vaknade kände jag mest för att stanna hemma och ligga och deppa i soffan hela dagen, men det är ju ingen anledning att stanna hemma för, så jag börjar ta mig till jobbet. Jag får åka den långa vägen runt stan med tunnelbanan pga av bussstrejken (inte för att det gör något, jag hoppas att chaufförerna får det de kämpar för!) och således, när jag kliver av på Thorilsplan, upptäcker jag att underbara Café Bullen har öppnat extra tidigt!

Halle-le-luja! Plötsligt upptäcker jag att solen faktiskt skiner (det har ju regnat två dagar i streck) och att livet inte är så tokigt trots allt. Jag kliver in på cafét, beställer av latte av den vänliga damen som gör så hima gott kaffe, and lemme-tell-ya, det är faktiskt en underbar värld vi lever i…

Tänk att det ibland behövs så lite för att få allt på rätt köl igen.