Fuzzball

Trodde väl aldrig att jag skulle bry mig men ikväll gjorde jag det, och är grymt besviken och  deppig.  Och superonykter. Damn vilken trevlig kväll med arbetskamraterna i kungsan!

Och så var det sommar

Det är inte klokt faktiskt. Jag kan nog ärligt säga att jag har svårt att komma ihåg ungefär vad som hänt undetr våren (eller, vad hände med våren?). Veckorna bara flyger förbi och jag hinner ingenting. Har varit osocial, oengagerad, varit överhopad på jobbet, varit sjuk mycket och lägenheten har ständigt varit en enda röra.

Senaste repan var något finurligt litet virus som drabbade både mig, jag har varit hes i snart 4 veckor. Det är för fan inte klokt! Jag känner mig som en kärring när jag går och hostar och väser och plötsligt tappar rösten.

Sedan har det förstås funnits  många små glimtar av roligheter och ljuspunkter också! Varav en ganska stor och häftig nyhet, men den skriver jag nog om en annan gång 😉