Poached egg on an English muffin with hollandaise and asparagus shavings. Gotta love a day off!
|
|||||||||
|
Jed sometimes laughs at me and call me a sunflower, because in this bleak country, when spring finally comes, it’s hard not to stop in the middle of the street and turn your face towards the sun and just try to soak it up. And I’m not the only one to hunt the sunny spots…
Back in 2009 I got myself a Lomo LC-A, and I love it to death. I love the immediacy, the shoot-from-the hip mentality, the ever varying results regarding light and colour and sharpness. I love the fact that you can never really know what the image is going to look like. Processing a film is always a surprise. Some images look like crap, and some will be incredibly deep in colour in a sort of eerie way that I can’t explain. It’s a bit of nostalgia, I think, having an analogue, plastic little point-and-shoot. And because it takes you a second to raise it up and shoot (no beeps, no lights, no autofocus), and because you acknowledge imperfection, sometimes you catch moments that you would normally miss. I always bring it with me on trips as an extra backup camera, and I keep bringing back a different perspective. But that was just the background to this post, really… As some might have noticed I love cameras and photography a lot. It’s sort of a dear hobby of mine. So, when Jed announced that he was going to make me a silver pendant in the shape of a camera I got very SQUEEEEEE and excited! I wasn’t sure what the result would be though, and I tried to give some hints on how to use the silver clay, but all in all he made this thing by hand all on his own. And I can’t believe HOW CUTE IT IS! I mean, come on, LOOK AT IT! It’s a teeny tiny Lomo for heaven’s sake! I love it. I will cherish it until my dying breath. I mean, it’s one thing to buy your woman some bling bling, but to make something like this is just extra awesome. And he always is. Awesome.
Early springtime is hitting Sweden as of now; it’s still a bit chilly but if you find the right spots, you can still take of your coat and sit for a while in the sunshine and enjoy the moment. This means that suddenly there’s actual daylight! Beautiful, sunny daylight! That means more hours per day of possible photography. I really love to photograph people. I can not stress that enough. But I am always terrified of missing the moment, not being able enough, and loosing the shots. So, I’m in desperate need of practice, so that I start feel comfortable with it, you know, to get rid of the nerves. So this weekend I had the fantastic opportunity to take a few shots of my friend Cecilia, an opportunity for which I am very grateful (Most people I know, while not very shy at all, do not want to have their picture taken). Just being out in the sunshine was great, a big burst of energy, but also, it was a lot of fun just walking around finding new spot to shoot in, and I really got a lot of time to mess about with the settings on my SLR. Below are two of my absolute favourite shots. I feel rather proud of them, and this is the reason: I have known Cecilia for ten years. She is a beautiful girl. And I feel that I have a caught a moment when she is feeling happy and beautiful herself. And that’s my favourite part of photographing people.
So, last year Jed sent me to a PMC class, something I’d be wanting to do for the longest time. And, I went back. And, I will go back again, when I have the opportunity to. Now, I make my own silver jewellery.I cannot begin to describe how it felt when I could finally custom my own pieces. It was something I’d been longing to do for a very long time. You can find some of my work here in my store.
Thank you for dropping by! It’s his favourite spot in the house…
Påbyltad, påpälsad michelingumma. Yllestrumpbyxor, yllekjol, fodrade vinterskor, benvärmare, lång täckkjol, långärmad tröja, jobb-fliströja, mössa, vantar, halsduk. Vankar fram som en morgontrött 3-åring utan koordination eller balans. Ändå FRYSER jag på väg till jobbet. Fast det “bara” är 6 minus. Kommer du ihåg förra vintern? Kommer du ihåg vintern innan det? Då stod jag och väntade på ersättningsbussar i flera timmar i över 20 minus. Visst tappade jag känseln i skinkorna och tårna, men jag kände inte att jag frös så värst mycket. Vad är skillnaden, liksom? Blir man en vekling när det som kallats vinter i år legat på en ständig ensam minusgrad så pass länge att 6 minus blir rena istiden?
Har funderat över konceptet ”Det är pga dig själv som du befinner dig där du är i livet”. Detta tas ofta upp som ett slags coachingtips när någon känner sig nere eller har hamnat i en negativ spiral, och med detta menas att man inte får se sig som ett offer utan att man proaktivt ska ta tag i sin situation och vända den till den bättre och göra det bästa av det hela. För det är dina och endast dina val som har gjort att du landat där du är idag. Och det är bara du som kan göra något för att förändra din egen situation. Man får inte skylla på slumpen och man får inte skylla på någon annan. Man får heller inte ångra saker. Allt leder till den man är idag, och så vidare. Och även om det känns orättvist så är det ju inom rimlighetens gränser helt sant. Men jag tänkte använda detta tankesätt till att fokusera på det som är positivt. För man glömmer ofta bort det. Vart har mina val lett mig i livet? Idag bor ihop med min pojkvän Jed och hade i helgen det stora nöjet att få fira två år med honom. Vi bor tillsammans i en lägenhet vi båda trivs i, där vi båda har gott om utrymme för att kunna umgås tillsammans och göra saker ihop, men också kunna ägna oss åt våra respektive, mer eller mindre nördiga fritidsintressen. Jag bor med Jed, som alltid är mån om att jag ska vara glad och alltid håller om mig. Vi är väldigt fåniga tillsammans, och jag ser fram mot att vara precis lika fånig med honom när vi är gamla och skrynkliga. Så jag är rätt nöjd med att jag valde att följa mina känslor när min förälskelse i Jed slog ned som en bomb. Vad mer? Många av mina val har gjort mig till en bättre fotograf. Dels min tidigare utbildning, men också att jag för två år sedan valde att lära mig min kamera utan och innan. Jag valde att gå en kurs på Medborgarskolan för att känna att jag hade kontroll över min kamera, eftersom det var mitt kontrollbehov som gjorde mig osäker. Jag valde också att skämma bort mig själv och uppgradera till en ny kamera i höstas. Befinner mig nu på en plats i livet där jag känner hur glad jag blir av bildskapande, dokumentation och historieberättande. Numera är det sällan jag lämnar mitt hem utan min kamera. Jag har valt att att fokusera mycket på kreativt och konstnärligt utövande på min fritid. Fotografi, textskapande, mixed media projekt, papperspyssel, smycken. Idag kan jag göra egna smycken i silver. Jag kan dokumentera mitt liv och andras liv på ett kreativt och uttrycksfullt sätt och känner en stor passion för detta. Jag har kommit till en punkt när jag kan gå in i min lilla vrå och bara börja skapa. Omfattande, kreativa projekt ger snarare mer energi än motsatsen. Det är en trevlig känsla. Jag är duktig på att laga mat och finner stor glädje i det. Jag har flera gånger i livet aktivt valt att lägga tid på att lära mig mer. Jag har också valt att inte skämmas för att säga att jag älskar att laga mat, trots att jag är kvinna. Det låter bakvänt, jag vet. Men att jag som i botten har ett feministiskt tänkande numera faktiskt vågar skriva att matlagning är en stor hobby och ett fritidsintresse är en rätt stor grej för mig. Slutligen, så har jag valt att ibland i mitt liv helt enkelt bara säga “Fuck It”. Det finns så många oskrivna regler här i världen, sociala förbindelser man aldrig skrivit på, folk som vill försöka uppfostra andra i vad de själva anser är bäst, folk som går runt och tycker en massa saker som de sen tycker att man ska anpassa sig efter bara för att det är just DE som tycker det. Folk som förtäcker sina åsikter genom att kalla dem goda råd och som kallar sitt orbajseri för kommunikation, när det egentligen bara är till för att ifrågasätta, trycka till och skaffa sig en maktposition. Fuck it. Folk kan få prata bäst de vill och sen kan man helt enkelt strunta i det. Låt ingen sno din energi. Det är faktiskt rätt svårt att göra några som helst egna val då. Hello world and happy frikkin’ Monday! I haven’t done a Bloody Monday recap in a while, and there’s a lot going on, so I thought I’d sit down and sort of try to feel organised and such. Bam!
Reading:
Gaming:
Movies:
Music:
Projects 2012:
Etsy:
Other stuff I’ve done recently that I approve of:
|
      |
|
|||||||
|
Copyright © 2012 phobicgamer - All Rights Reserved |
|||||||||
We tried some Zumba on xmas eve but couldn’t keep it up for long, we were laughing to hard. We’re playing the fitness game a lot these days, 
